Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle väl då för tiden hafva vårdat sig derom, att ett tinskt folk
fanns till på jorden, om ej Kristi bud till sina apostlar, att de
skulle gå ut i hela verlden och lära allt folk, äfven på det
omsider funnit sin tillämpning? Hvem hade väl bekymrat sig
derom, att ett vildt folk till. liksom så många andra, i sina
skogars natt slets om rofven med skogens öfriga åboer, de vilda
djuren? Hvem skulle tälja deras strider? Hvem räkna deras
fallna? Hvem ömka sisr öfver deras undergång? Dertill
fordrades ett annat intresse än nyfikenhetens, en högre nytta än
egennyttans, hvilken hade så ringa skördar att inberga i de öde
ianden. Dertill erfordrades, att det finska folkets sak skulle
göras till Gads sak. En af de älsta tungor, som förtäljt ett
ord om de finska folken, säger, att de voro genom sin ytterliga
torftighet bragta derhän, att de syntes säkre såväl emot gudar
som emot menniskor och att de kommit så långt i förmågan
att umbära, att de ej ens behöfde bilda en önskan. Det är
samma åsigt, som genomgått alla kraftiga naturer i hedendomen.
De sträfvade, di motgången fallit öfver dem, att göra sitt hjerta
så tomt, att ingen yttre makt skulle hafva någonting att der
sköfla. Kristendomen deremot gör det fullt af himmelskt hopp
i samma afsigt.
När solen i nyfödd härlighet går upp öfver naturen, hafva
stjernornas och månans sken, som gjorde, att man i natten dock
såg annat än idel natt, allaredan förbleknat, och i den nya
dagens glädje har sjelfva minnet af de nattliga blossen försvunnit.
Så skedde det ock, när protestantismen bröt nya banor för
ljuset, att man föga mera ville kännas vid eller erkänna, i hvilken
förbindelse menskligheten stod till den påfviska hierarkin, sådan
pen i sina ädlaste gestalter sig uppenbarade. Men när dagen
hunnit skrida längre fram, har man fått tid att anvisa äfven
den sin plats bland ljusfenomenerna i mensklighetens utveckling.
Och få äro väl äfven de, hvilka skulle framstå i en mera —
skall jag våga uttala det? — nästan förtrollande dager. Eller
hvad kan väl htirligare uppenbara andans makt än den andliga
makten, sådan den uppenbarade sig, då t. ex. en Innocentius
den III och IV såsom dess målsmän förde dess talan — för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
