Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När det, sora dödligt iir, hos den dödlige af förgängelsens
lie blifvit sliördadt, då tändas ljus på heligt rum, der den
bortgångnes. namn sista gången nämnes för dem, hvilka tankfulla,
sörjande qvarstå. Fromma sånger stämmas upp, stilla böner
bedjas, och den gamla, outplånliga dödsdomen öfver
mensklig-heten: af jord du äst, till jord skall du varda igen, afkunnas
ånyo bekräftad. Han, hvilken domen denna gång närmast
gäller, är den ende, som ej hörer den mer; medan den i hvart
enda lefvande menniskohjerta återskallar doft, lik den handfull
stoft, som på dånande kistan kastas ned. ilen till samma
hjerta, uppfyldt af dodsens försmak, hviskar hoppet ännu om
ett lif, mot hvilket döden förlorat sin udd, förgängelsen sin
seger.
Äfven I, mine unge vänner, hafven omsorgsfullt upptändt
Edra ljus, sjungit fromma sånger, bedit stilla böner. Äfven I
uppkallen för Er inre blick en hädangångens bild; äfven för
Eder borde dess minne med all dess slocknande sorg och
glädje framstå lefvande. Ty ho är det, hvars likbegängelse I
så tidigt uppstått att fira? — — Det är ju en länk af eder
egen lefuadskedja, en bionuna fallen bort ifrån er barndoms friska
krans, det är ett skifte af er läro- och pröfvotid här på jorden,
I nu sett sjunka dit, hvarifrån intet återvänder tillbaka mer.
Ehuru tlyktig, förgänglig, såsom intet annat i sjelfva
förgängelsens rum, jorden, har dock tiden en förfärlig makt öfver
allt, som är underkastadt dess spira. Ett enda ögonblick kan
ju ofta bestämma öfver hela samhällens, öfver väldiga herr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
