Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skares undergång eller härlighet, för en lång följd af tider, ja
för all tid. Huru mycket mera enväldigt kan ej således ett
sådant ögonblick råda öfver de svage enskilde. Och ingen
finnes, öfver hvilken ett helt hädangånget år ej måste välgörande
eller förstörande bestämma. Men om hvem skulle väl detta
oafvisligare, strängare gälla än om barndomen, ungdomen, som
i sig sluta outveckladt det frö, hvarur lifvets rot och stam och
grenar skola kämpa sig fram: som i sig binda den gnista,
hvarur den värmande härdens eld eller fareldens, land och stad
förderfvande flamma skall uppblossa. Ett år förloradt eller
vunnet för det godas heliga sak kan tusen gånger utstaka stråten
till en hel menniskolefnads väl eller ve, kan ur framtidens urna
oåterkalleligen framdraga lotten, som afgör om timmelig och
evig lycka — eller dess motsats. Den vackra psalmen,
hvarmed vi helsat den gryende morgonen, lärer Eder bedja en bön,
den edra fäder lika menlöst, lika fromt och förtröstansfullt,
som I nu, före Eder bedit: ty den gäller från slägte till slägte,
så långt dessa föryngras och förnyas, för att åter lernna rum åt
andra kommande. Den lyder:
Min ungdomstid ej nöta fåfängt bort:
Det läras bör är drygt, men tiden kort.
Har denna bön gått tanklöst öfver edra läppar endast,
gått såsom fläkten öfver de sig böjande blomstren? Eller har
den flutit ur hjcrtats djup, såsom den lefvande källan från
jordens? Jag hoppas och tror fullt och fast, att med Guds hjelp
detta senare hos de fleste bland Eder varit fallet. Och om så
är, kunnen I med glädje och ej med suckan se tillbaka på det
flydda årets alla vexliugar af glädje och bekymmer. Då är det
blott tiden sjelf, som flutit hän, lik floden, hvilken gömmer sig
i bergets skrefvor. Men Eder har den burit framåt mot det
föresatta målet. Det är ej en lem af edert friska lif, som
förtvinande bortfallit. Eder själ har skjutit nya skott, ur hvilka
kommande år skola lösgöra framtidens frukter. Fäderne hafva
ju lärt oss att ej betrakta det borgerliga årets stundande slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
