Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föruumrait, huruledes edra äldre kamrater i den högre
lärdoin-skola, dit de före Eder afgått, blifvit mötta icke mera. såsom
någon gång förut, ty värr! varit fallet, af nedslående
misstroende om förmåga att med framgång mäkta följa med på den
nya bana, som blifvit dem öppnad. Det bar tvärtom blifvit
mig af trovärdige män försäkradt, att de, i stället att fördröja
andras studier, genom sin Hit ocb skicklighet verkat
uppmuntrande, framdrifvande på hela sin omgifning. Då I erfarit
sådant, bar utan tvifvel ett vackert begär att icke stanna efter
dem, annorlunda än eder födelsestund det bestämt, hos Eder
alla vaknat. Ett slikt beslut har omisskänneligen röjt sig uti
städse stegrad flit och omtänksamket att ej försumma det,
hvilket en gång försummadt lernnar efter sig en tomhet, en
brist, som ett helt framtida lifs mödofulla ansträngning knappt
förmår fylla. Med glädje har jag varsnat, att I icke mera,
såsom stundom tillförene, af hvarje ringa förhinder, af hvarje
lekamlig opasslighet sökt förevändning att afhålla Er från de
timmar, hvilka äro egnade ät eder själs utveckling. Sådant är
nyttigt och godt ej endast derför, att, hvad sålunda uraktlåtes,
ej så lätt återhemtas efteråt, men än jaera af den orsak, att
sinnet i tid vilnjes vid att hålla i lielgd sin pligt, sin
bestämmelse: att känslan för ordning intränger uti menniskans
innersta natur: att hon lärer sig, medan hon inhemtar annan lärdom
— att handla efter denna känslas bud, såsom pulsen slår,
såsom hjertat klappar, när helsan strömmar glad genom kroppens
ådror. — Icke minst har jag fägnat mig deröfver, att endrägt
och förliklighet allt mera växt till bland Eder, och att deremot
den lumpna böjelsen att ifrigt uppsöka hvarandras fel och
be-ställsamt frambära fyndet bland Eder blifvit allt mera sällspord.
Denna böjelse kan möjligen förefinnas äfven hos andra än låga
sinnen, men saknas åtminstone aldrig hos dessa och bidrager
ofelbart icke till att höja själen. Den, som dröjer med
njutning vid idislandet af nästans brister, kan måhända undgå faran
att fullkomligt förfäas, men förlorar åtminstone alltför mycket
både af tid och lust till den enda verkliga njutning, lifvet
förmår erbjuda, den att älska och beundra det ädla och härliga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
