Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej han, medan lians dagar varade, af kiirlek tili sin pligt, af
öfvertygelse, att han fullbordade ett godt verk; livad kunde väl
dii förmå honom att verka? Tröstade honom ej medvetandet
deraf, att han sträfvade till det skönaste mål, en menniska kan
söka uppnå, då han ledde växande slägten, framtidens hopp, till
odling, till ljus, till sanning? Hvad skulle väl då ingifvit honom
tröst under bördan af lifvets vedermödor, af hvilka han ärf^och
förvärft sin dryga del? Gjorde honom ej öfvertygelsen derom,
att äfven han bidrog till den skönaste skörd, som på jorden
mejas, — rik, hvad skulle väl då lindrat den nedslående känsla,
hvilken beraäktigade sig honom, när han såg lättfotade vandrare
i alla sferer af menskliga förhållanden stiga fram till rikligare
bergning, till gladare tillfälle att mcnskligt njuta lifvet, medan
han ensam — ifall han hoppades något sådant — hoppades
lorgäfves på bättre stundande tider, tider, då ej lian allena skulle
qvarstå i samma tryckande ställning, hvari förgångna sekels
armod emot sin vilja lemnat honom ?
Men ehuru nedslående sådant kunde synas för forne lärare
uti vårt fädernesland, låg det ändå för dem en upplyftande
känsla deri, att samhället liksom obctingadt hade dragit vexel på
lärarens samvetsgrannhet och hängifna allvar, att detta satte så
högt föl-troende till hans uppoffrande nit, att det likasom ville
pröfva, huru långt en mans förmåga att försaka mycket för ett
ädelt ändamål kan sträcka sig utan att digna neder. Ty ingen
har väl på länge dragit i tvifvelsmål, att på dess läroverk
samhällets eget bestånd eller obestånd uti ej ringa mou ytterst
hvi-lar. Och uti få länder hafva måhända också läroverken egt en
så stor betydelse som just i vårt. Allt sedan den första
gryningen af civilisation trängde till våra fäders dalar, har ju det
folk, som af dessa hägnats, varit just af sjelfva bildningen
sprängdt liksom i tvänne skilda stammar, söndrade genom seder,
språk, företrädesrättigheter. Men å andra sidan var det likväl
sjelfva bildningen, skickligheten, talangen, som slagit bryggan
emellan dem båda. Och detta utgör vårt fäderneslands skönaste,
afundsvärdaste företrädesrätt framför så många andra, annars i
hvarje hänseende rikare lottade länder. Och det är landets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>