Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här ingen ibland oss, som ej denna gång fattat sitt glas med
djup känsla deraf, att det afsked, vi nu gå att bjuda våra
högt aktade gäster, för mer än en af dem kan komma att
efterföljas — och det måhända ganska snart — af en så lång
skiljsmessa, att dess längd blott mätes af evigheten. — En fest,
sådan som denna, hafva väl ganska få af de här närvarande
någomin förr i sitt lif begått, och än färre äro väl de, som
önska sig förnyad anledning till en sådans firande.
På landets portar klappar med hård band kriget, redo
att våldsamt bryta in deri. För de fleste af oss är denna
vilda gäst en nykomling: rnen för värt land, för det finska
folket är han det desto mindre. Hvar helst kriget må taga ut
siua steg inom Finlands Iandamären, är det ej på ett terra
incognita det skall stöta. Tider hafva gått deröfver, då
kriget tycktes vara landets normala tillstånd. Freden skymtado
endast då och då tveksamt fram, såsom sällspordt undantag.
Do få, som i den tiden blefvo gamla, hade hastigt grånat i
krig, under hvilkas jernspira de föddes, uppväxte, åldrades.
De tiderna, som så handgripligt talat till våra fäder, tala till
oss nu lefvande ur nu mera knappt sannolika sägner. Öfver
oss har fredeu uttömt all sin välsignelse så länge och så
tryggt, som hade han aldrig anat, att det kunnat vara eller
blifva annorlunda. Men det är dock plötsligen annorlunda
vordet.
Ovärdigt vore det likväl ett land, der kriget varit så
hemmastadt, ovärdigt ett folk, bland hvars minnen kriget räknar
så många och så stora anor, ifall vi skulle grufva oss
öfver-måttan vid en påhelsning, öfver allt i det hela lika naturlig som
dödens, och som borde här förekomma mera naturlig än mångenstädes
annars. Också vanära v i ej våra fäders ädla minne genom feg klagan
öfver det oundvikliga; och vi göra oss ej skyldige till
otacksamhet mot Försynen, som låtit oss så länge njuta af fredens
välgerningar, att krigets annalkande endast derför kan synas
mången såsom någonting öfverraskande. — Yi tillhöra ett
modigt folk; främmande för oss är likväl det öfvermod, som,
uppstigande ifrån kräsliga middagsbord, gycklar lättfärdigt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
