Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dubbelt lycklige skatta vi Eder, emedan valplatsen för edra
strider utbredas af dessa vatten, dem vårt fosterland stämplat
med sitt eget namn: detta Finska medelbaf, kring hvars
stränder de finska folkstammarne lägrat sig såsom trogen vakt redan
i tider, hvilkas historia heter saga. Hvilka kämpalekar hafva
ej i århundraden, ja, i årtusenden rasat ut på samma böljor,
dem I gån ut att fröjda med nya bedrifter, bättre bevarade af
efterveiidens beundrande minne än våra förfäders, hvilkas djerfva
kämpadater tidigt försjunkit i glömskan, liksom de fåror, dem
deras kölar plöjde i hafvets barm, hastigt utplånats af detta!
Och klipporna på fosterlandets strand, den I gån att hägna,
trofaste såsom de sjelfva, om huru mången bragd, hvartill de
fordomdags varit vittnen, skulle ej de veta förtälja, ifall icke
deras röst, ekot af stridernas dån hade längesedan förklingat i
förgångna sekels natt!
Men om också våra klippors röster förnimmas ej mer af
ert öra, tala de dock desto ljudligare till edra hjertan. De
tala ju om eder barndoms och eder mannaålders hem, som af
dem skyddas: om allt det älskliga och älskade, I lemnat qvar i
dessa hem; om dessa varelser, de dyrbaraste för edra hjertan
på jorden, hvilka knäböja för Gud under de innerligaste böner,
att I mågen lyckosamt genomgå de hotande farorna och som kläda
sig i sorgdrägt redan vid tanken på möjligheten af dessa faror,
och hvilkas själ odödligt skall svepas i sorgens dystraste skrud,
ifall farornas hot endasc allt för mycket blir förverkligadt.
Det är ej öfver finska krigare, fästade med sådana
band vid sin fosterjord, som den förfärliga domen af efterverlden
kommer att tillämpas:
tiCtan Gud och utan hjerta
Måste dock den menska vara,
Som ej tjusas in i döden
Af att detta land försvara/’1
Men det är ej blott förbindelser af detta slag, som
komma att af Eder honoreras på gammalt finskt sätt och utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
