Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lorna, som bygga sina bon der uppe på taktinnarne, som äro
oskyldiga till denna tragedi.
Sådan iir andan af Shakespeares tragedier, att han vidgar
ämnet från den enskildes till hela folkets historia. Anden
framträder i dem klar och uppenbar och ådrager sig till den grad
vårt intresse, att vi glömma bort, att någonting kunnat tilldraga
sig samtidigt annorstädes. Hela vår själ fäster sig vid de
menni-skor, som der handla och utöfva brott. De straffas derför:
detta är deras rätt och som sig bör.
Och dock hvilken liten punkt det är, detta Skottland, i
bredd med sådana valplatser som t. ex. den för ^Antonius och
Kleopatra". Af allt hvad Shakespeare åstadkommit, skulle jag
nästan sätta denna tragedi främst, derför att hans kraft att teckna
der visar sig oberoende af den tid, den lokal, den verld, hvari
han lefver.
Antonius kunde växa upp endast på romersk mark, denna
mark, som omfattade den kända jorden. Den gamla
romardyg-den och den nya romarlasten sammansmälta i honom, jag vore
nästan böjd att säga, förundransvärdt väl. Han är en hel
menni-ska, vi må betrakta honom, huru helst vi det vilja. Antonius
kan ej på något vis ställas som ett exempel, men han är just en
sådan man, som blott den romerska jorden kan åstadkomma och
som blott Shakespeare kunde återge.
Sedan Cygnaeus i den nu följande delen af sitt föredrag, som
af stenografen endast fragmentariskt blifvit upptecknadt. framhållit
den poetiska harmonin mellan handlingen i Shakespeares dramer
och den mark. hvarpå denna försiggår, samt ytterligare ordat om
den försoning, skalden alltid sträfvar efter, i det han slutligen städse
bringar det derliän, att äfven det härligaste, som trotsat sedlighetens
lagar, måste böja sig under de eviga makter, som råda öfver
mensk-ligheten, påpekar han Shakespeares, öfver dennes samtidas
uppfattning af menniskoslägtet. specielt af qvinnan, höjda ståndpunkt samt
fortsätter:
Jag nämnde Romeo och Julia. Någonting ljufvare än denna
ungdomskärlek bar icke blifvit skrifvet af menniskohand. Man
skulle tycka, att det dock är rysligt, att Romeo och Julia skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
