Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå under, såsom de göra det och att de skuldlösa krossas af sitt
öde. Det är ej så; äfven de ha mycket att försona. Deras
kärlek är berättigad, om någon kärlek på jorden är det, men just
det är deras fel, att deras kärlek är för dem allt. För den
glömma de de anspråk, som de sedliga makterna ställa på dem.
Föräldramakten betyder för dem ingenting mer, och den
representeras i detta fall visst icke af det högsta förstånd, men den var
dock i sin fulla rätt, och häri ligger do ungas skuld. Det är
just en sådan sammanblandning af skuld och oskuld, som ofta
förekommer hos Shakespeare. I den försoning, som faller öfver
deras förfärliga olycka, ligger något öfver all beskrifning ljufligt.
De dö visserligen i blomman af sin vår och sin kärlek, men det
är en tröst för dem, att de tillhöra hvarandra och att deras
minne förenadt går till efterverlden. Men livad som är mer än
detta, är att fridens blommor spira upp på deras grafvar, att
deras död beseglar fredsfördraget mellan deras fäder och sålunda
åstadkomma de ännu i döden försoning och frid.
Men jag måste härmed sluta mina flyktiga, på må få
framkastade anmärkningar om Shakespeares dikt, med hvilka jag ej
kunnat åsyfta annat än att framhålla lians andes rikedom.
Äfven Shakespeares lif var en spegelbild af dessa stormiga
skiften, som han så ofta tecknade i sina ljufvaste dramer. Så
lugn och klar hans panna blef med åren, så grämde sorgen
honom ändock. Man ser i hans senare skapelser ett moln af
vemod. som faller öfver dem. Det är väl, att vi just ej veta
mycket om de orsaker, hvilka grämde detta stora hjerta, som
fattade mensklighetens sorger, såsom han det gjorde. Vi vore då
genast färdige med vår kritik. Men vilja vi se, kura han kände
lifvets fröjd, så få vi det i ^Stormen”, der oss erbjudes en bild
af hela menskligheten, i hvars öden naturens makter och krafter
ingripa. Allt detta går för vår fantasi i vågor. Det stormar
icke blott omkring den obetydliga ön, det stormar också inom
de menniskor, som der funnit sin tillflykt från något skeppsbrott.
Men allt ledes dock slutligen till ett godt mål och slut, och
derför heter också den, som representerar hufvudsaken i detta lust-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
