Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så utan frud och utan hjerta finnes nu mera ingen finsk man
eller q vinna, att de utan hjertligaste deltagande skulle stanna
vid betraktelsen af detta segrande försvar för naturens skönhet
i vårt land. Åtminstone skulle ingen sådan våga triinga sig in
i denna vår fridlysta krets.
Men lika litet som målarenas med svärdet var vår
målares med penseln bana fri från svårigheter, mödor och försakelser.
Jag vill dock ej störa denna stunds fridfulla glädje med att dröja
vid dessa pröfningar, ehuru de, manligen öfvervunna, icke utgöra
den minst värderika del af segrarens dyrt köpta byte. Långt
hellre stannar ändock tanken vid det sist genomgångna stadium
af von Wrights artistiska stråt. Icke så som skulle detta mer
än de föregående varit beströdt af guld och omgifvet af de gröna
skogar, mot hvilka hvardagliga lynnen sända trånande blickar.
Men de gröna skogar, som äro dyrbara för den sanna
konstnärens själ, hafva dock, äfven utom naturens, kring von Wright
vuxit allt rikare, ju längre det lidit. Med ej blott oförminskad,
utan snarare stegrad arbetskraft har det varit honom förunnadt
att på duken öfversätta de bilder af skönhet, hans yttre blick
så ljuft och så rikt hembjöd åt den inre. Men framför allt kan
han prisa sig lycklig att hafva upplefvat den tid, då den dittills
så trånga kretsen af konstens vänner i vårt land vidgats allt
mer och mer; då allt flera hjertan här lärt känna, hvad
konstnären i sina högtidsstunder velat, och fatta, livad han då
lyckats åstadkomma minst aflägset från och främmande för det ideal,
som strålade i klarhet för hans själs blick. Jag vädjar till Eder,
J konstnärer af alla slag, som stån så nära tillhands att
vederlägga mina ord, ifall deras vittnesbörd vore falskt. Var det väl
törsten efter guld, eller hoppet om erkännande och sympati hos
andar, lika finkänsliga som edra egna, som upprättade eder kraft,
då den var nära att brytas ned, som återgaf klarhet åt blicken
af edert mod, då misströstan begynte kasta en mörk slöja öfver
lifvets föremål; som dref Eder åter oemotståndligt framåt, då
det för den förtröttade skulle känts så beqvämt att stanna på
halfva vägen långt, långt från det mål, livilket hade tjusat Er
der borta i fjerran? Man säge ej, att det i sådant fall vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
