Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men midt nr lyxen af de sammanströmmande skarornas
sympatier, ofvanom, nedanför, rundtomkring dessa bländande
vtor af harmoni, röra sig symptomer af missundsamhet,
misstankar, förbittring; onda tungor hvässa sig deremot; ja, ännu mera
skärande vapen blixtra fram, genombrytande den skenbara
en-drägten; på hägringarne af den löftesrika framtiden falla hotfullt
slagskuggor.
Mine Herrar! När vi i tanken uppställa såsom motvigt
mot de stora folksammankomsternas företräden de olägenheter,
af hvilka de följas i spåren, göres det väl för oss lättare att
förlikas med vår lott, som låtit oss stämma möte på denna
fridlysta landgång, kring hvilken endast de tallösa vågornas sorl
påminner om bruset af de stora menniskoströmmarne. Enligt
hvad jag hört berättas, hafva redan vackra, vänliga blickar sörjt
bättre för att göra Er hemmastadde på detta ställe, än äfven
den skarpsinnigaste topografiska beskrifning skulle det förmå.
Jag vill derför blott påpeka en omständighet, som gör denna
landtunga lämplig till en mötesplats för minnen, som icke bestått
sina prof först sedan i går, och för känslor, fostrade af stundens
glada stämning. Vi stå här på en grund af granit, hvilken ännu
för några decennier tillbaka icke anade till sin bestämmelse att
uppbära dessa lunders löfverk, hvarpå himmelens vindar låta sig
vagga och dess fåglar älska att sjunga.
Om stora folkmassor ej fått rum här, hafva icke heller
oginhet och misstänksamhet trängt sig in mellan oss,
söndersprängande vårt samqväms endrägt. Detta andas tvärtom liksom
ur samma hjerta, känner med samma själ. ’ Yi stode ju icke,
mine Herrar, församlade kring Eder i denna stund, ifall ej vårt
sinnelag och tänkesätt kände och erkände dragningskraften af
samma medelpunkt i qväll.
Det borde således icke förefalla våra ärade gaster
synnerligen svårt att bland oss känna sig likasom hemmastadde. Detta
förhållande synes oss helt naturligt, medan en främmande,
likgiltig betraktare skulle finna deri en sällsam anomali, en
missvisning af kompassen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
