Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själs-öga finner ändock till slut, att det är de änuu icke
utplånade spåren af blod, som på dessa ställen flöt tillsamman den
tiden, då Sveriges och Finlands eskadrar voro tvänne armar på
hvardera sidan om samma kjerta.
De flesta bland de klaraste stjernor på våra minnens
himmel, till hvilka finska folket aldrig skall upphöra att blicka opp
med tacksamhet och beundran, äro gemensamma för svenskarne
och oss. Våra tankar kunde således nog länge fortsätta sin
återblickande vandring utan att sakna föremål, vid hvilka de
hade anledning dröja med kärleksfullt intresse. Och jag ser,
mine Herrar, på edra ögon, att Ni icke skulle finna denna
fortsättning tröttande. Men då äfven stunden har oafvislig rätt att
göra sina anspråk gällande, gifver jag för dem vika och utber
mig att ännu få tillägga endast några få ord.
Vi förstå ganska väl, att äfven smärtsamma minnen och
känslor måste uppstå hos svensken, då han beträder Finlands
jord och färdas öfver dess vatten, öfvervägande allt annat bör
likväl den tanken gifva honom ej blott tröst, men äfven glädje,
att den odling, åt hvilken Sverige har rödjat och brutit mark,
ännu icke förvissnat och icke heller tyckes visa någon böjelse
för förvissning, om hon ock med sig assimilerat äfven andra
drifvande krafter iin de från begynnelsen emottagna.
Trädgårdsmästaren, som ursprungligen planterat blomstergårdar, gläder sig
ju deråt, att blommorna slå ut och utveckla sig till den fägring,
han åsyftat, äfven om marken icke mera tillhör honom sjelf, och
vindarne under tidernas lopp ditburit elementer, dem han icke
alldeles kännes vid. Så länge det icke gifves något ädelmod i
känsla, någon höghet i tanke, hvaraf vår bildning icke skulle
kunna gripas, upplifvas, tjusas, kan väl Sveriges och Finlands
kulturlif icke kännas främmande för någondera ; och hvarken den
ena eller andra borde hafva skäl att någonsin glömma bort eller
förneka, att detta deras lif uppspirat ur samma rot samt stärkts
och utvecklat sig under inflytandet af samma ande.
Hvad oss finnar beträffar, hafva vi visserligen ej haft
anledning att tro vår erfarenhet kunna åberopas såsom
vederläggning af en stor skalds djupsinniga observation: ,_det är sörjdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
