Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Härförarn ensam vinner icke slaget.
De djupa leder vinna det dt honom ;*
men man kan lika väl omvända den satsen och säga: de djupa
lederna kunna ej segra, de behöfva härförare för att vinna seger,
och om de gå under, så göra de det med helt annan heder, då
de hafva sådan ledare. Såsom ledare åt olika håll hafva de tre
män varit, för hvilka vi nu fira denna vår fest.
Olyckligtvis stupade Nervander i förtid, oumbärlig i
mångahanda måtto för oss, men lyckligtvis blefvo dessa qvar. Andra
stego upp. Det är banérförarnes lycka, att omkring dem
uppstiga stridsmän, som fullborda deras verk. Och med glädje kunna
vi erinra oss dessa män. erinra oss, huru allting efter hand
ljusnat, blifvit klarare, särdeles livad skaldekonsten beträffar i detta
land. Till vår ära kunna vi säga, att intet folk i hela verlden
har åt skalden visat så mycken erkänsla, uppburit honom så,
som det finska folket. Det finnes intet sätt att hedra honom,
som det icke skulle hafva begagnat. Våra landsmän hafva haft den
stora godheten att läsa, hvad han skrifvit. De hafva också haft
den icke ringa uppmärksamheten att söka förstå, hvad de läst.
Allt detta länder till evinnerlig berömmelse åt den, som har
framkallat ett sådant intresse för sig.
Om också de andra ej fått erfara en liknande ärebetygelse,
hafva de dock i mångahanda måtto åtnjutit tacksamhet. Såsom
bevis på, huru allting klarnar, stigarne blifva jemnare, får jag i
förbigående nämna 0111, huru Johan Vilhelm Snellman, mot
hvilken åtskilligt hade blifvit anmärkt i äldre dd er, under en
tid af nöd och betryck för sina dygders eller hellre för sina
synders skull lyftats upp till en af de högsta platser, på hvilken
hans klara hufvud, hans varma hjerta och brinnande kärlek
hedrade såväl honom som den, som ställt honom der. Jag vill ej,
jag vågar ej längre uppehålla mina ärade åhörare. Jag anmärker
blott, att I. soin stån så lefhadsfriska, fulla af lif och helsa,
också I i eder tur skolen försvinna för kommande slägten, hvilka
ett efter annat stiga fram på platsen. Icke mången af Eder skall
dä kunna bevara sitt namn så som dessa, om hvilka vi nu tala,
för hvilka vi nu fira en fest. När slägte förgått efter slägte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
