Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andre uppträdde för att fylla detta tomrum. Har någon af mina
åhörare sett denna sorgliga syn, huru svanorna drifna af
vårlängtan och instinkten kommit tillbaka till norden och
misstagit sig om tiden? Då de ville släcka sin törst i hafvet. funno
de is; på fälten, der do ville stilla sin hunger, funno de snö;
allestädes för resten kallt, ingen, som upplifvado deras ande.
Den enda räddningen tycktes då vara att fly till ett annat
blidare land; hvarom ej, väntade dem nöden ovilkorligen och döden
nästan utan betänklighet. Så var äfven fallet med dessa
artistiska naturer, som manades att försöka sig på den obanade
vägen. Här i Finland hade de ingen, som kunde ha ledt dem;
hvad de sågo af skön konst i våra kyrkor, var snarare en
karikatyr af det heligaste, och ingen bekynnade sig deröfver, om
de skulle ha gått under. Men anderöster kallade dem till
Sverige, der någon räddning var tänkbar. Launeus hade gått
förut; han förde truppen an. Sedan kom Fiunberg, Ekman
samt Magnus och Wilhelm von Wright. Desse sistnämnde
kommo från de djupaste af vårt lands skogar och representerade
dessa trakters sträfvan till konst. Det var ett underligt
förhållande, att vid samma tid äfven Franzén fort bort. Crusell
diktade äfven i Sverige sina sånger och gaf vingar åt det mest
upphöjda, som Sveriges poesi då egde, åt Frithiofs Saga.
Sålunda representerades den finska konsten der i många brancher,
men i Finland var det tomt; här visste man ej af allt detta,
mången kände knappast desse konstnärers namn.
De fleste af de utflyttade riktade hela sin håg åt det
främmande landet; Franzén var förlorad för Finland, Crusell likaså,
Laurceus sökte sin graf i Rom och fann den: Finnberg fann
den ej, han sökte sig förgäfves dit. Hans ofantliga anlag gingo
under i brist på helst någon del af den beundran, som tjugu
år senare icke skulle uteblifvit. Den ende, som återkom från
detta irrande lif på andra sidan Bottenliafvet var Magnus von
Wright, som sålunda blef den ende representanten på sin tid
för den finska konsten. Till den godhet och välvilja, hvarmed
lian här bemöttes, bidrog mycket hans egen personlighet. Han
hade i det främmande landet mött en frände, excellensen Tavast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
