Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott sett det. aldrig skall glömma: „Fäktaren från Ravenna".
Någonting mera tragiskt finnes det icke i dikten än denne
son till en hjelte, Roms besegrare, fäderneslandets räddare
åtminstone för ögonblicket, och han, han anser nu för sin
högsta lycka att såsom gladiator förtjusa dem, hvilka hans
fader besegrat; gå ut ödmjukeligen, tigga om deras gunst, älska
deras blomsterflickor är det högsta för honom; och när man
bjuder honom att herrska i sitt fädernerike, så förstår lian det
ej; han förstår ej modersrösten mer; det förgångna är för
honom utan betydelse, och det, som är det allra obetydligaste,
det är mera än nästan nog lifvet. När man ser denna så
tragiska personlighet framställd såsom Raa gjorde det, så måste
man dock hysa det lifligaste mer än medlidande, man måste
nästan älska honom. Men också kommer den rolen sällan att
ges, såsom Raa det gjorde, så skön, så romersk till sitt
utseende, ehuru livarken tysk eller romare till karakteren. Det
kunde upprepas ännu många andra dylika, oförgätliga minnen,
men jag nämner blott ett, som halkat förbi de flestes minne.
Huru återgaf han icke vansinnet, och hvilket förfärligt
vansinne? Man darrade för, att den, som återgaf vansinnet så
fruktansvärdt, sjelf skulle hemfalla åt dess makter. Men Raa
undslapp detta. Det är annars en undransvärd sak med
skådespelaren; han uppträder ensam inför publiken, han är
beroende af hvarje nyck, hvarje fiendskap, hvarje hån, som kan
slungas mot honom, och der han står så värnlös, der besegrar
han alla och kufvar dem oemotståndligt, han tvingar dem till
välvilja, till beundran. Det gjorde Frithio!’ Raa många gånger,
och huru gjorde han det, med hvilka krafter? Hafva vi någon
del uti detta hans mäktiga uppträdande? Jag tror det. När
han kom till oss, då var han ännu icke stor i sin konst; lians
krafter slumrade inom honom oupptäckta. Några år senare, då
han hade försökt sig på roler, då stod han der oupphinnelig i
sitt slag. Här kunde han väl’ icke utbilda denna plastiska
konst, om hvilken man skryter så mycket. Han var en
känslans man; det var naturens krafter, med hvilka han rikligen
hade blifvit utrustad, som vaknade uti honom. Jag har sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
