Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fördystrade den nu till hvilan gångnas lefnadsafton. Äfven
med detta sorg betyngda minne är jag ganska förtrogen; må
derför ett ord derom förlåtas mig på denna allvarliga plats.
För mer än hälften af ett sekel sedan gick på dessa ställen
en fridlös man omkring. Natten skänkte honom ingen ro och
dagen ingen hugsvalelse. Äfven han hade mistat det käraste han
egde: mistat det plötsligt, så att hans tanke icke förmådde fatta
möjligheten af denna förlust, om hvars verklighet han ständigt
erinrades hemskt ånyo. Han var en veteran i ärans tjenst: och
nu slets man om hans sönderrifna mannaära såsom vind och våg
oin flikarnc af en från masten lösryckt flagga. Det rykte
såsom tapper krigare han med sitt blod hade gäldat och den
aktning såsom en redlig trofast man, hvaraf han under en lång
lef-nad hade gjort sig välförtjent, allt, allt förklarades i ett
ögonblick ogiltigt såsom en förfalskad sedel. Och när han begaf sig
bortom hafvet för att af sina vederdelomän och förföljare utkräfva
rättvisa, endast strängaste rättvisa, utkastades åt honom hånligt
anbudet om — nåd såsom en allmosa. Blott en graf kunde det
då mera främmande blifna landet ej förvägra honom, som
hjeltemodigt hade försvarat detsamma
Jemfördt med den största olycka, hvaraf en så ädel
menni-ska kan drabbas, förlorar ett annat, om än i och för sig sjelft
ganska stort missöde betydligt af sin förkrossande tjngd. I
hvilken förmildrande dager företer sig icke den åldriga modrens
hjerte-sorg, der hon i långa år begråter sin derjemte af hela
landet saknade son emot den af smädelser hemsökte martyrens
sorg, hvilken kändes för bitter att behöfva lång tid till
npp-frätande af hans hjerta. Ingen kan öfverlemna sig åt den
föreställningen, att hennes lefnadsdagar blefvo så många
endast derför, att hon skulle hinna sörja desto mer.
Hon lefde för att lemna dem ibland de sina, hvilka hon
äunu hade fått behålla, tillfälle att bevisa, huru väl de uppfattade
skyldigheten att på det ömmaste vårda en sådan moders
ålderdom och huru högeligen de förtjente att dymedels bereda sig
ett i alla skiften trösterikt och upplyftande medvetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
