Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen afgörande. Men låter det sig icke bestrida, att numera
hvarje år framträder från Iinska artisters bänder ett eller annat
stycke, som allt mera närmar sig mästarens: stycken, hvilka
förutan konstföreningens in- och medverkan varit lika otänkbara,
som att ur hvitsippor kunnat skördas ananas och pisang, då måste
det väl medgifvas, att Auroras dag numera kastar sina strålar
öfver en bättre odlad och fruktbarare jordmån, än den var, hvarur
finska konstföreningen vid sin stiftelse hade mod att hoppas
rikare framtid sskördar.
Af ett folk, som först i elfte stunden blifvit kalladt att
upptaga ett dittills i träde liggande fält inom andens område,
ega de andra, hvilka redan odlat dylika fält nära nog lika länge
som sina åkertegar, ingen rätt att fordra en brådstörtande
växtlighets uppkomst. Der så många bland de vilkor, hvilka betinga
en sådan bördighet, totalt saknas och måste ur intet frammanas
för att möjliggöra hvad derefter komma skall, der nedstämmer
en human billiahet hos den främmande betraktaren anspråken
till ett ganska ringa mått. Men det så sentida kallade folket
får ej sjelft taga de på sig ställda fordringarne lika lätt. Den
sent till full klarhet komna solen i vårt lands yttersta nord
borde ju härvid tagas till manande föredöme. Hvad hinner
hennes lifvande, värmande kraft icke med under den korta tid,
hon får använda på att återtaga den åt kyliga, kolmörka nätter
förlorade terrängen! Och i sanning, röja sig för betraktarens
glädje yttringar i mängd af detta solvarma, lifvande intresse för
konstens fria skapelser vid sidan af alla de andra både idealiska
och timliga behof, dem ett inom samhällets alla sfärer nyväckt
lif manat omotståndligt fram i våra dagar. Och hvarför skulle
ej konstens anda finna också sin plats midt i hvimlet af de
öf-riga lifsytträngar, hvilka mera handgripliga och armstyfva tränga
sig upp till en sådan? Aldrig är ju en kyrka eller en
riddar-sal, en rådskammare eller ett förrådshus, en vetandets högskola
eller en åt den industriella skickligheten upplåten lokal så
uppfylld af menniskor och ting, att icke äfven några solstrålar, som
flyta in genom öppnade fönster och dörrar, knnna der ännu
rymmas, utan att göra ringaste intrång åt någon eller någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
