Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändock är det ädlaste uttryck för ett samhälle, hvars bildning
förmått höja det öfver naturmenniskans drift att söka
tillfredsställa de behof, dem hon har gemensamma med djurens.
Teorin kunde väl tycka det vara ett svårt missöde för finska
konstföreningen, att hon så sentida uppstått och trådt i
verksamhet: att hon försofvit den rätta morgonstunden för sitt lif.
Denna mening skulle i sanning ingalunda sakna skäl för sig.
Kulturhistorien lär ju oss, att tider längesedan funnits och
förgått, då konsten omfattades af folkens förnämste målsmän med
ett helt annat intresse än det, hvarmed hon, äfven i bästa fall,
nu mera någonstädes hugnas: tider, då frågan om hennes flor och
härlighet var en lifsfråga, på hvars lösning de maktegandes och
staternas glans och rykte väsendtligen berodde. Men i våra
dagar tränga sig stundeligen allt flera intressen fram, af hvilka
hvartenda menar sig hittills hafva blifvit förbisedt och
förorät-tadt och pockar på sin rätt att framför allt annat omhuldas och
befordras. Ej under att det dervid tillgår, såsom det allestädes
gått, der många rusa åstad till någon plats, livars intagande af
en utestänger alla de öfriges besittning deraf. De, hvilka söka
armbåga sig upp till samma mål, bjuda till att öfvertyga sig
sjelfva och andra derom, att alla deras medtäflare i gemen och
hvar och en isynnerhet äro högst ovärdige att framhinna dit, de
fika. Men ovärdigast är naturligtvis det lyckans skötbarn, som
sprungit framom de andra. *) Otroligt, men sannt: det fanns
för icke alltför längesedan en stund, då äfven konsten i detta
land kom i åtnjutande af den fullkomligt oförtjenta utmärkelsen
att upphöjas till föremål för respektive kompetitorers afundsjnka.
Jag har hört sägas, att missunsamheten icke skall besväras
af någon dryg portion af det, man plägar kalla bjerta. Det
torde väl så förhålla sig, ehuru jag af personlig erfarenhet icke
varit i tillfälle att bedöma påståendets sanning. Denna brist
på hjerta måste i alla fall anses såsom en synnerlig lycka för
afundsjukan i hennes förhållande till Finlands konst. Ty henne
*) Man tog for afgjordt, säger redan Tacitus: fore pejore»<
3vi vicerit. (Förf:s anm).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
