Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarpå konstens tacksamhet lyftat deras bildstod. Finland
förlorade utan tvifvel icke så litet, då det gick förlustigt sin
konstakademi; men det drabbades af förlusten utan sin förskyllan.
Tv värr kan ej detsamma sägas om mannen, som den gången,
alldeles emot sin vana uppsköt till en följande dag, hvad han
genast bort och kunnat utföra. Den följande dagen, på hvilken
han med sådan bestämdhet räknade, var ej mera hans. Värst
af allt var ändock, att icke tanken på landets fattigdom hade
ställt sig skrämmande mellan honom och det ärofulla verkets
fullbordan. För en man i hans ställning hade denna
konsidera-tion kunnat, åtminstone till en viss grad, gälla såsom ursäkt för
en ouppfyld pligt emot sitt folks andliga intressen. Xej, den
eljest så skarpsynte mannen hade låtit så förunderligen förvända
sin klara blick af afundsjukans svartkonster, att han trodde
opinionen bland de bildade i landet vara fiendtlig emot inrättandet af
en högre läroanstalt för den fosterländska konsten. Och likväl
hade just desse af yttersta förmåga sökt ådagalägga sina varma
sympatier för en • sådan inrättning, då de förberedt den genom
att stifta iinska konstföreningen och att med oegennyttigaste
uppoffring upprätthålla densamma. Oförklarligast af allt var likväl,
att hans skarpsinnighet kunde vilseledas af de, alla högre
konstanspråk parodierande irrblossen, hvilka sökte framställa en
teknisk realskola såsom tillräckligt surrogat för en tinsk
konstakademi.
En otacksamhet, större och oförlåtligare än hans misstag
härutinnan, vore det ändock, om konstföreningen någonsin kunde
förglömma, att från samme man utgick i alla fall förslaget, att
staten, som dittills icke genom något tecken visat sig veta af,
att en tinsk konstförening existerat och verkat, skulle
understöda dess syften och sträfvanden med en frikostighet, som
nästan hade ländt en Colbert till ära, ifall det varit möjligt, att
han» stora ande förmått utveckla sig i trängseln af våra små
förhållanden. Och ehuru oblida passadvindar reducerade och
söndersplittrade detta förslag af ett lika manhaftigt som öfver
hvardagens synkrets upphöjdt sinne, har ändock konstföreningen
haft att tacka de spillror, hvilka flutit till henne från Fabian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
