Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorg och harm erkännas — visat sig nog snar att taga det
förklenande skenet för den solidaste verklighet.
Vi helsade alla med tacksam glädje den vänliga uppmaningen
att låta några taflor, representerande vårt lands unga konst, söka
sig en plats inom de präktiga salar, hvilka väntade att sistlidne
sommar emottaga från Skandinaviens trenne riken de bästa
bevisen för rättmätigheten af deras anspråk på mästerskap i
artistiskt hänseende. Det hade varit feghet från vår sida, om vi
jcke vågat lyssna till denna inbjudning; men det skulle varit
oförskämdt, ifall vi ansett våra konstalster kunna tilltrotsa sig
ett erkännande, som af en välvillig granskning blefve dem
för-vägradt. Men hvilken finne, isynnerhet om han personligen haft
lyckan åtnjuta svensk gästvänlighet, visste väl befara, att våra
artisters bästa arbeten skulle lockas till Stockholm endast för
att få tillfälle att känna sig förkrossade under tyngden af
skandinavisk öfverlägsenhet? En dylik farhåga kunde väl ej rimligen
hos någon uppstå; och jag trodde mig uttala mina landsmäns
gemensamma mening, då jag sökte att i ett litet poem tolka
allas vår visshet derom, att produkterna af fiusk konst skulle af
svenskarne helsas med de känslor, ett halfttusenårigt kamratskap
på lif och död föranledde oss att vänta.
Stor blef derför vår förvåning och vårt missnöje om
möjligt ännu större, då vi förnummo, att de finska tafiorna knappt
ännu hade hunnit få sig anvisad en plats, innan den i Sveriges
bufvudstad mest spridda tidningen, med suveränaste förakt,
af-kunnade förkastelsedomen öfver nykomlingarne. Det gick dervid
med oss ungefär, såsom det heter om major Konow: udet hade
han ej väntat af sin korpral51. Naivt nog togo vi det likväl för
afgjordt, att en simpel korpral icke skulle kunnat tillåta sig att
så skam- och hufvudlöst rusa åstad på kritikens vädjobana, ifall
han ej uppsnappat ett lystringskommando från en auktoritet,
mera imponerande än hans eget omdöme. I denna förutsättning
misstogo vi oss utan tvifvel. Det gemena behöfver ju ingenstädes
i denna verld förbida en speciel inspiration för att röja, hvad
andes barn det egentligen råkar vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
