Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ingen kunde sitta på den thron, hvarpå Gustaf den tredje
sutit, utan att i allmänhet med upplyst intresse omfatta konstens
företeelser, i hvad form och hvar helst de sig uppenbarade. Och
den förkärlek, hvarmed samma hand, som nu bär Sveriges spira,
sjelf utöfvar mer än en konst, gaf ny styrka åt denna
förutsättning. Också fann jag densamma af verkligheten till fullo
bestyrkt. Men långt öfver all min förväntan hjertligt visade sig
Hans Majestäts deltagande för vårt lands artistiska förhållanden och
den derur härflytande uppmärksamhet, konungen egnat åt de
vittnesbörd om våra dithörande sträfvanden, vi förmått uppställa.
Sveriges konung såg i dem ingalunda ett fattigdomsbevis. Tvärtom
hade de ledt honom till den slutsats, som han med värme
uttalade i dessa ord: framåt går det med leonsten i Finland’.
sålunda bekräftande ordagrant den förhoppning, jag för flera år
tillbaka hade uttryckt vid ett dylikt tillfälle som detta. Ett
ärofullt vedermäle deraf, att konungens sätt att tala var hans
uppriktigaste sätt att tänka, erforo tvänne bland våra artister i
den vackra guldmedalj med inskrift: Litteris et Artibus, som
af Hans Majestät med hög tillfredsställelse dem beviljades.
Det var ej ensamt tacksamhetskänslan, som ålade mig att
framlägga dessa detaljer från en sfär, i hvarje hänseende för oss
främmande. Jag hoppades derjemte, om också icke fullkomligt
utplåna, likväl förmildra den misslynthet, som obestridligt tyngt
på våra sinnen i dessa tider, ehuru obelåtenheten uppsökt såsom
sitt motiv skiftevis än den finska konstens bristfälligbeter än
den obillighet, hvarmed man trott henne hafva blifvit bedömd
på främmande ort. Jag vågar tro, att de upplysningar, jag nu
varit i tillfälle att meddela, skola åtminstone i sistnämnda
af-seende bidraga att skingra molnen från vår panna och komma
oss att gnola: Jam moesta qviesce (juaerela!
Med en hithörande obehaglighet hvarken behöfva eller
kunna vi i alla fall förlika oss, ehuru densamma haft sitt
upp-hof hos menniskor, som inbillat sig mena oss väl. Jag syftar
härmed på beskyllningen, att i följd af lumpet knussleri från
vår sida icke de taflor, som skulle gjort den finska konsten
mesta beder, blifvit till utställningen i Stockholm öfversända. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
