Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
organiserande sammanträdena en så ringa dragningskraft på de
menskliga sinnena, att de företedde anblicken af dystra
motsatser till allmänna sammankomster.
När det reformatoriska förslaget framkastades för första
gången, måste jag antaga möjligheten, att det kunde lända finska
konstföreningen till någon båtnad. Då det behandlade talet om
en blifvande konstakademi såsom en fabel, eller åtminstone
påtog sig ansvaret att efter förmåga borttränga intresset och
tan-karne derifrån, föreställde jag mig, att endast full visshet, att i
och med reformen framräcktes åt konstföreningen en
räddnings-planka, kunnat fostra en så konsiderationslös käckhet. Nu mera
tror jag mig dock hafva kommit till full insigt deri, att icke de
möjliga verkningar hit eller dit, utan blott och bart sjelfva
framläggandet af reformförslaget bestämt teorin till sin kraftyttring.
Och i denna tro ligger äfven ett kryphål åt trösterik
försoning. Man kan ju ej beskyllas att vilja åstadkomma en saks
förstöring, åt hvilken man icke egnat ett ögonblick af klar
eftertanke.
Men äfven det allvarligaste begrundande af saken kan
likväl ej leda till annat resultat, än att finska konstföreningen
måste ju förr dess hellre undergå en reform, och denna helt
annorlunda radikal än den nu föreslagna. Sedan landets styrelse
behagat upphöja konstföreningen till ett slags provisoriskt
surrogat för en finsk konstakademi, är besagde amfibium försatt i en
lika falsk som det förr befanns i en svår ställning. Att staten
påkostar ritskolan och allt hvad dermed sammanhänger utan att
ega den ringaste inflytelse på tillsättandet af lärare och deräs
pensionering, när de redligt tjenat ut sin kapitulationstid, är
kanske beundransvärdt liberalt, men ännu säkrare en motsägelse,
som ovilkorligen snart fordrar sin lösning. Och denna lösnings
namn kan väl ej lyda annorlunda än: ttfinsk konstakademi1’.
När detta problem omsider blir upphöjdt till en dagens
fråga, ställer jag mig med glädje och alla krafter till detsammas
disposition. Men må det förlåtas mig, att jag deremot förhåller
mig ifrån denna stund absolut passiv, så vidt fråga är och
blir om ögonblickets reformförslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
