- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 5. Literatur-historiska och blandade arbeten. Tredje delen /
241

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kande kraf tror sig mer än någonsin berättigadt att trampa i
stoftet äfven de anspråkslösaste ideala behofs längtan att få
lefva och göra sig gällande. I dessa dagar är det ej mera
endast de på naturanlag och bildning mest vanlottade varelsers
sorgliga privilegium att sätta i fråga på nytt satser angående
konsten, dem årtusendens civilisation längesedan gjort till axiomer.
Äfven menniskor, som icke egentligen kunna räknas bland vår
bildnings proletärer, skulle ej finna det betänkligt, att konstens
i detta land knappt upptagna fält lades ånyo i trade för att
åstadkomma den bästa möjliga unison med missväxterna, som
hemsökt så många andra tegar. De herrarne tyckas ju föreställa
sig, att konsten och hennes alster ej hafva stort annan
betydelse än skimrande såpbubblor, dem man för ro skull blåser fram
en stund, med förbehåll och frihet att låta båda dessa och hela
leken falla, när helst nödens demoner fresta oss att af sjelfva
stenarne baka bröd. T en sinpesstämning, nära beslägtad med
den, som föranleder Falstaff att fråga: kan jag äta ära, spörja
de, utan att dock vänta på något svar: kunna vi äta konst?
Och misströstande om att äfven af henne kunna bereda ett
nödbröd i vanlig mening, liksom af hö och strå, beskärma de sig
deröfver, att åtminstone någon gnista lif tillåter sig flämta i henne
ännu, medan så mycket annat redan dukat under för ond bråd
död eller synes deraf oundvikligt hotadt. Skulle deras
destruktiva förmåga växt lika hög som deras vilja, vore det för
dem ett kärt besvär att i afseende på fosterlandets konst förfara
liksom en, hvilken, seende åtskilliga åkertäppor nedslagna af
hagel eller brända bort af frost, icke gåfve sig någon ro, innan
de närmast menniskornas boning liggande blomstersängarne, som
lyckligtvis, åtminstone för tillfället, undgått förstöringen, äfven
delade de härjade åkerlapparnes öde. Nöden har ingen lag,
säger man; så är det tyvärr. Ocli så förfärlig än sjelfva nöden
må vara, ligger det någonting ännu förfärligare i dess exceptionela
makt att försätta utanför lagens hägn så mycket, som i alla fall
borde få oantastadt lefva skyddadt derunder. Vårt lands allra
senaste erfarenhet vet berätta fasaväckande saker om denna af
nöden lössläppta laglöshet. Och det är under sådana omständig-

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/5/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free