Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elm Ekman, som hafva lemnat detta tomrum efter sig. — Jag
nämnde dem såsom kontraster i många stycken, i lifvet såsom i
konsten, och i det hela kan man knappast tänka sig motsatser
af skarpare skiljaktighet än dessa två. — Äfven Viktorine
Nordensvan var, så som med artister så ofta- är fallet, i denna verld
en främling; men hon var icke en främling i den vanliga
meningen af ordet; hon var främling på jorden derför, att hon hörde
himmelen till. För henne var jorden en väntningssal, der hon
förbidade stunden för afresan. Hon var icke främling sålunda,
att hon icke skulle haft ett hem i denna verlden: tvärtom hade
hon från ett hem hemtat allt, hvad hon behöfde för sitt varma,
rika hjerta, allt hvad hon behöfde för sin konst, för den
religiösa konsten, detta värf, hvari hon så träget arbetade.
Krafterna aftogo, helsan bröts, men hon arbetade allt lika rastlöst.
Hon liknade häruti dessa kärleksfulla qvinnor, som bon så ofta
framställt, vakande vid Frälsarens hvilobädd. Hon var främling
derför, att hon, såsom egentligen egande sitt hem i himlen, ibland
oss vanliga menniskor icke trodde sig hafva funnit det varma
deltagande, som hon hade önskat och behöft för att uppbära sina
sträfvanden; men ingen kan säga, att man verkligen varit
likgiltig för henne. Konstföreningen lemnade tlere bevis derpå,
att utöfningen af hennes konst ingalunda saknade bifall och
uppmuntran här. Styrelsen likaså. Det vackraste bevis derpå, att
hon icke var så främmande, som hon föreställde sig, för sitt land,
rönte hon icke långt, förrän hennes pilgrimsfärd var slutad, från
en, som i ordets egentliga bemärkelse ville vara okänd och som
lemnade henne medel till att fortsätta sina allvarliga studier i
främmande land. Hon var mycket nedslagen då, men det
veder-qvickte och uppmuntrade henne. Hon reste bort och arbetade
på det, som låg henne närmast i den situationen. Det var tron,
som hon der ville framställa i teckning, den tro, som hon kände
djupt inom sig, men krafterna sveko allt mer. Hon kom i
somras tillbaka: men det var en stor förändring i hennes lynne.
Hon var mera kärleksfull, mera varm och erkänsam för sitt land
än någonsin förut och höll af menniskorna här mera än andra
menniskor, som hon hade sett, — och dock visste hon med sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
