- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 5. Literatur-historiska och blandade arbeten. Tredje delen /
265

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liar ofta viickt djnpt bekymmer, specielt hos mig, der jag
sysselsatte mig med vårt lands utmårktare män, sådana som Jakob
Frese och hjelten Duncker, att man för att framkalla för sig
deras bilder endast har verser och historiens drag: deras egna
ädla anleten, de äro försvunna i grafven. Nu kan sådant aldrig
mer inträffa; den minsta Hicka har nu mera tillfälle att meddela
sin mer eller mindre fagra bild åt alla sina gynnare och
gyuna-rinnor, och Hårdh var den, som representerade på ett värdigt
sätt den konsten uti detta land. Det var icke blott ett sådant
galleri af porträtter, han uppstälde så skickligt, som någonsin här
bar blifvit gjordt; äfven i andra hänseenden begagnade lian alla
de tillgångar, hans yrke meddelade honom. Hans minne skall
derför icke så lätt utplånas, och lians namn nämnas med heder
i framtida åldrar.

Med en viss tvekan återkallar jag minnet af ett namn,
som för decennier sedan hade i detta land en stor betydelse;
det betecknade en man, som egentligen bildade öfvergången från
det egentliga porträtt måleriet i högre mening till daguerrotypen.
Han hade alla den senares egenskaper, en förvånande förmåga
att återge likheten, men också en förvånande brist i andens
sjelfständiga medverkan; det var Johan Lindh. Jag har blifvit
påmint om detta namn derigenom, att vi hafva sett i dessa
dagar, att den konstväninna, som egentligen fäst Lindh vid
Finland, den tappra österbottniskan, nu sluppit sorgen efter sin
man och många andra sorger. Jag anser det dessutom ej vara
obeliöfligt att för mannens skull återkalla detta minne, som icke
förtjenar heller att förgås, åtminstone i finska konstföreningens
annaler.

Jag öfvergår nu till att nämna några ord om en
bortgången konstvän i en helt annan betydelse för oss. Jag talade vid
hans öppna graf bland kretsen af hans närmaste kunder och
vänner; det var vid Nestor Tallgrens. Hans död är en förlust
för finska konsten, icke på det viset, att någon produktion
derigenom hade blifvit afbruten; hos honom inträffade det
märkvärdiga, som stundom visar sig i menskligheten, att rikt begåfvade
själar, arbetande andar icke kunna öfversätta till yttre bilder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/5/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free