- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 5. Literatur-historiska och blandade arbeten. Tredje delen /
297

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

siar henne att söka afvärja den evinnerligen återkommandes klor,
så att de ej få sönderslita hennes inelfvor, der finnes ej mycken
glädje för henne att ihågkomma, och den nöd. som är för
handen, uppslukar minnet af den nöd, som varit och ej bytt om
sin art, fastiin en ny stund, en ny våg på tidens ilande strön:
hastar förbi, tanklöst vittne af det oförändrade eländet. Och
kommer öfver ett sådant folk, hvars närmaste lefnadsuppgift är
att streta mot vådan att blifva ett rof för hungersnöden, ännu
dertill vådan att förstöras af yttre fiender, hvilka slitas med
hungern om det arma byte, denna ej hunnit för tillfället
uppsluka, återstår för den jord, hvarpå det folket rörer sig och
dör, ej stort annat att erbjuda åt menniskorna än en graf lika
fattig, som deras lif har varit; ty fattigare än det, kan knappt
ens grafven blifva.

Händer, som blifvit hårda under dylika oafbrutna strider,
i hvilka stridens pris så sällan varit seger, utan endast
uppehållandet af lifvet, de vinna ej ofta lust och än mindre ofta
skicklighet att forma andra föremål än sådana, som höra till
lifvets allra livardagligaste nödtorft. Man bygger der, såsom de
äldre skatornas afföda bygger, när dess tid är kommen, sitt bo
efter de gamla på tallens qvistar qvarbängande mönstren, eller
på sin högsta höjd såsom den fyndige bäfvern timrar vid
forsens rand sin efter amlibiskt behof afpassade boning. Lika
litet som djuren förmå utveckla sig till någonting högre än den
rutin, hvartill slägte efter slägte blifvit ledt af den instinkt,
naturen i dem nedlagt, lika så litet mäkta menniskorna, så länge
de af nödvändigheten inskränkas till den lägsta af alla konster

— den att icke låta taga lifvet af sig genom hungern och
rof-djur i djurisk eller mensklig skepnad — höja sig till en friare
konsts fria skapelser, hvilka med mytens gudar dela företrädet,
att. 0111 man ock tror sig kunna uppgifva tiderna för deras
uppkomst, ingen tillåter sig förutsäga bestämdt, när de skola
förgås. Ehuru båda barn af stunder, som farit hädan, äro de båda
ställda i evighetens lifsluft; men verldens erfarenhet har dock
visat, att konstens al&er stått qvar, sedan alla gudar
längesedan fallit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/5/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free