- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 5. Literatur-historiska och blandade arbeten. Tredje delen /
320

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att ej vårt sinne skall brytas. Andra folk kunde om ej fullkorn,
ligt, så dock i det mesia smida sin lycka sjelfva, och hade härden
inom eget område; icke så vi. På samma sätt hade det varit, så
så långt häfderua veta berätta, ehuru visserligen icke lyckan varit
helt och hållet oberoende af vårt tolks tillgöranden. Det höfves, att
menniskorna emellertid ej misströsta och slå sig allt for mycket på
sorger, om ock lika nödigt är, att man vet att taga saken allvarsamt.
Talaren ansåg det som sin pligt att åt ungdomen säga sanningen,
likasom han gjort det ofta förut, och ehuru det mycket kostade p&
honom att förbittra dess glädje med maningar att vara försigtig samt
beredd på allt som kunde hända, vore talaren ej den, som vågade
taga på sitt samvete att råda: sörj ej den gryende dagen törut.

Med tillfredsställelse borde vi emellertid erinra oss de många
fröjder vi jemväl haft på de sista tiderna. Talaren framhöll i sådant
afseende som en idéel seger konstlotteriet. Det vore i kultui-historien
oerhört, att elt helt folk på sådant sätt helt och hållet förenade sig
i sträfvande för det sköna, som konsten ger, och för det ädlaste uti
menniskohjertat: välvilja och deltagande for andras lycka. Vi hade
häri en glad påminnelse och ett motstycke till den enhällighet,
hvarmed vårt folk tör ungefär ett är sedan lirat det hundraåriga minnet
af en af sina störste män, då man äfven tycktes komma underfund
med, att vi hade en skald till utom den erkände. Man betänkte,
hvilken rikedom ett sådant medvetande vore och huru det redan
vore något att lefva på.

Med några ord omnämnde talaren härefter, att äfven strider
och tvister funnos, dem vi ej kunde .glömma. Målsmän för vår
bildning såge man sträfva att skära hedern af livarandra, ja till och
med bereda hvarandra vägen till tukthuset, och nära nog vid det
nyss kallnade stoftet af ett af vårt lands största snillen utfördes
denna förfärliga kamp. Man har sett kritiken gripa instrumenter. dem
man kunde tro, att indianerna liafva kastat bort, när de skalperat
sina offer. Uti allt detta såge vi ännu gamla fejder spöka. Talaren
visste väl, att detta ej vore behagligt att höra för ungdomen, men
ville nu som alltid säga sanningen.

Slutligen öfvergick talaren till den stundande promotionen,
betonande det som ett tröstande svar på de farhågor om ungdomens
flit, hvilka här och der läto förnimma sig. att halft annat hundrade
unge män i vår skulle stå beredda att emottaga kransen. I denna
lagerfest såg han ock ett föreningsband, der alla strider och
skiljaktigheter utplånades. Hvaije sådan högtidlighet hade för talaren
en särskild och personlig betydelse på grund af, att han varit just
den, som understödd af några få kämpat för promotionemas
bibehållande på en tid, då högvisheten inom de andra fakulteterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/5/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free