Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ySen I, vi ha ett stort arf att förvalta, vi skola försöka
ersätta det. Jag begär icke det omöjliga; sådana jättar som
flere af de nämnda, de växa icke öfver allt. men som sagdt, maa
skall vårda arfvet, som man fått, och icke låta det förskingras
och gå förloradt i tidens flod.1’
Talaren berörde nu ett ämne, som personligen angick
honom sjelf. Han hade tvekat mycket att nämna derom och i det
längsta uppskjutit dermed, men nu, då han icke kunde räkna
på att så ofta sammanträffa med de unga, ville han omtala det.
Det liäiide en qväll vid ett fakultetsmöte, att bekymmer
yppa le sig angående en boning för fakultetens framtida
sammanträden; det var på en tid, då man begynte klaga öfver en
tak-öfver-hufvudlöshetsperiod. Då hade det fallit talaren in att taga
upp ett gammalt projekt, nämligen att man skulle söka åstadd
komma ett studenthus. Det var för att uppmuntra sjelfkänslaa
hos de studenter, hvilka talaren stod närmast, som han tillät
sig väcka fråga om, att de skulle anskaffa åt sig ett
studenthus för egen räkning genom att vädja till fäderneslandet. Det
misslyckades då på det utmärktaste sätt. En af styrelsens
medlemmar väckte fråga om, huruvida icke upphofsmannen till
ett sådant projekt borde ställas tili ansvar, emedan han åsyftade
att lägga börda på kronans undersåter. Dock kände sig talaren
glad öfver detta projekt; lian skulle icke nu hafva talat derom,
om han icke en kort tid derefter i en skrift i tidningen
^Papperslyktan", som sedan länge slocknat, uttryckligen uppgifvit sig
såsom uppliofsman dertill och deri han sökt uppmana Finlands
innebyggare att med deltagande omfatta detta projekt. Det
måste vara mycket bortglömdt detta scriptum; men scripta
manent, och talaren ansåg, att det skulle blifva till evinnerlig
skandal för hans minne, om det skulle kunna sägas, att han
hade åberopat det och det och nu utan motsägelse tillåtit hvem
som helst att bestrida sanningen. I anledning deraf, att i en
tidning det uttryckligen uppgifvits, att det varit en annan, som
väckt frågan, hade talaren nu velat framhålla denna
omständighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
