Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tal iill Finlands studenter-
Den siste April 1877.
(Fragment.)
Jag diktade en gång för längese’11 en liten sång, som jag
kallade „ Vår i våren.15 Våren skänktes af Italiens liimmel;
och tillägget till den härflöt ur några vänliga rader från ett
varmt hjerta här uppe i vår födelsebygd. Den eviga stadens
sol får ursäkta, om den oss så kära sol, hvilken i denna stund
helsar eder ungdomliga skara, äfven förslår att inge oss
visshet om vårens närhet. Och när jag hört eder sång, och när
jag vet, ur hvilka känslor den stigit, behöfver jag ej söka
någon annan bekräftelse derpå, att våren är kommen.
Vi mötas här likasom vandringsmän, som, kommande från
olika håll, stöta ihop på samma station. Den ene är beredd
att sluta sin långa vandring, medan de flesta andra reda sig
att anträda en färd, hvarom ingen af dem vet, huru länge den
skall räcka. Framtiden väntar dem likväl alla; och ehuru hvar
och en af dem utan tvifvel försökt äfven andra bekymmer, t,_än
att mustaschen växer trögt’", hägrar den vinkande banan med
dagrar, som hindra skuggorna att tränga fram för bistert.
Min långa tillryggalagda väg har gått genom det förflutna,
och äfven på den besegra inför minnets återblick de gladare
sidorna skuggornas. Jag kan ej bespara pessimisten och
för-hånaren den förargelsen att påstå: det har blifvit allt bättre
och bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
