Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betraktadt är det just samma motiv, som hos en eller annan
hland oss gjort rättvisan i våra omdömen i andra fall något
vacklande, hvilket i detta fall förmår oss att tänka och känna
såsom vore en skiljaktighet i åsigt oss emellan en orimlighet.
Det är jn kärleken till vårt land och till de uttryck, denna
kärlek kräfver, som bjuder oss att enhälligt tacka fru Raa för
det hon i verk och gerning visat, att hon velat förstå oss och
med förunderlig energi lyckats deri. Vårt lands språk, så
vackert, men så svårt för den, som icke redan genom födelsen gjorts
tillgänglig för dess välljud, det språket har fru Raa gjort till
sitt genom studier, lika ihärdiga i bildningens kretsar som i
landets ödemarker. Och hvad fru Raa sålunda tillegnat sig, det
har hon från scenen åter hembjudit till fröjd och uppbyggelsé
åt finska folket.
Här vågar jag uttala en tanke, som, hörd der utanför,
kunde förmå en och annan att korsa sig: det tyckes mig, som
skulle fru Raas entusiastiska ansträngningar att medels
inträngande i finska språkets egna områden göra det för sig möjligt
att der kolonisera håfvorna af sin rika talang, påminna om de
män, hvilka för sekel tillbaka utgångna från samma nejder som
hon, bröto väg till det finska folket åt sitt vetande och sin
bildning genom att öfversätta sin andas innehåll till landets
modersmål. Åtminstone vi, hvilka i qväll församlat oss kring fru
Raa, betvifla ju ej, att en teaters och framför allt en nationel
teaters inflytelse — i god eller ond riktning — på nationernas
kulturlif varit och förblifver af oberäknelig vigt. Och det bör
skattas såsom det lyckosammaste förebud för den gryende finska
teaterns franitidsdagar, att en i allo så öfverlägsen scenisk
konst-närs-förmåga som Charlotte Haas väsendtligen bidragit att fostra
den lifskraft, hvarpå denna teater bör lefva och hafva sin
rörelse.
Jag har uttalat min tro derpå, att den finska teatern i
genuint finsk form har att vänta sig ej blott en framtid, utan en
lycklig sådan. Men, tyvärr, måste jag derjemte erkänna, att
en profetia i detta hänseende, från mig utgången, ej kan
åberopa för sin trovärdighet lyckliga antecedentia. Och då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
