Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut i vinternatten till de ställen, der de hoppades möta Finlands
storfurste ? Hvad visste de om honom, som de aldrig hade
skådat förr? Var det blott derför, att man menade sig i honom
möta en förkunnare af den nära freden, folket kände sig så
lyckligt? Utan tvifvel gladde sig de hopande skarorna äfven åt
utsigterna till fred, hvilka ljusnade, der man såg, att tiderna
tilläto den störste bland fredsvänner att egna sin
menniskovän-liga uppmärksamhet också åt de stilles i landena små
förhållanden. Men ett folk, fridlyst i sin egen barm, och livars fäder
oftast varit förtroligare med krig och örlig än med stridfria
dagar, gläder sig dock ej högre åt möjligheten af fred, än det
bäfvar för hotelserna af kriget. Orsaken till det finska folkets
tacksamma glädje var en annan, en djupare. Stundens
sinnesstämning var ej af stunden fostrad.
Denne furste, hvilken ej längesedan, i arf efter sin fader,
hade mottagit ett välde, som solen knappt ett ögonblick tröttnar
att belysa, hade ju förut under nära en menniskoålder regerat
öfver ett till vidden helt litet, äfvenledes efter den höge
fa-dren undfånget rike, ämnadt till oförgänglig fristad åt andens
ljus och lika kärt sedan långlig tid tillbaka för vårt land, som
det småningom för honom sjelf bl ef kärt. På denna de tusen
sjöarnes fridlysta Delos-ö växte vetandet så högt, som det ur
finsk grund förmått spira upp. Der bildades tolkarne för Guds
vilja och statens; der hemtade kunskapernas blifvande målsmän
sjelfve, hvad som gjordes dem behof för att lära allt folk. Der
stadgades de spridda meningarne till öfvertygelse, görande sig
klar reda för det, som annars kanske varit endast opinionens
insigtslösa hugskott.
Ej under således, att universitetets vordne kansler,
hvart-hän hans kosa än sträcktes, förefann till sitt möte män, hvilkas
gladaste ungdomsminnen voro sammanvuxna med minnet af det
ädla hägn, landets högskola af honom hade åtnjutit.
Och blandade sig i dessa minnen hågkomsten af
svårigheter, bekymmer, farhågor, för hvilka universitetet någon gång hade
varit utsatt, framstod dock jemväl minnet deraf, att hjelpen
aldrig visat sig närmare för handen än, då nöden tycktes närmast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
