Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
form, Iivari allt det vetande, som dittills banat vägen till den
filosofiska graden, lefvat ocb haft sin rörelse, måste
öfvertygel-sen om oumbärligheten och de helsosamma verkningarne af den
föreslagna reformen varit hos dem så stark, att alla
betänkligheter dervid fingo maka åt sig. Äfven den minst samvetsömme
läkare tvekar ju att använda gift såsom botemedel; men också
den samvetsgrannaste kan väl någon gång deraf göra bruk,
ehuru blott i förtviflade fall.
Och deu ifrågavarande ställningen tycktes i sanning nära
nog förtviflad. De många, till en del disparata
examens-ämne-nas nödtvungna följd var i bästa fall ett mångläseri, som födde
af sig antingen orolig och förslappande öfveransträngning, eller
n er eller mindre lärda och upplysande kommentarier öfver det
djupsinniga gamla talesättet: aliquid in omnibus et, nihil in
toto; i sämsta, en håglös äflan att ihopplocka på vetandets
allmänning, i form af röster, det minsta möjliga antal fikonalöf,
i hvilkas skygd kandidanden kunde taga ut det vådliga steget
genom skärselden af en examen, som kände sig nedtyngd af sin
antiqverade, efter det iråkade svaghetstillståndet icke fullt
lämpade benämning: rigorosum. Det var i den tiden, de
beryktade sex modifikationerna af det anspråkslösa vitsordet:
admittitur uppkommo, från lärarenes sida. Att samtidigt
åtskilliga kunskapsstycken af examinanderne begynte betraktas såsom
ett nödvändigt ondt, kan svårligen dem förtyckas. Snarare borde
det räknas dem till förtjenst, om de icke lärde sig att anse
all kunskap såsom ett ondt — ehuru ej af det nödvändiga
slaget. Visst är i alla fall, att den dyrkan af bifallsröster, som
afgudiskt bedrefs under akademins sista tider i Åbo och kanske
stundom ännu under hennes första i Helsingfors, småningom gaf
vika för en reaktion, hvilken, öfverdrifven såsom all sådan till
sin natur är, förbisåg deras betydelse af värdemätare, och att
deras vigt stödde sig på den oförgängligt sanna läran: allt
arbete är sin lön värdt.
Hvart man således vände sig, lågo kännetecken för öppen
dag, utvisande, att det då rådande examensväsendet var fotadt
på omöjligheter och alstrade omkring sig idel tomhet och ruiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
