Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var dock en historisk verldsscen och’ skådespelarene ofta nog
oöfverträffelige, och de hade ej blott så inlärt sina roller, utan
så lefvat sig in i dem, att man knappt förmår upptäcka
skil-naden mellan aktörerna och originalerna. Och storhet i lynne
och handlingssätt är ändock ett sätt att vara och visa sig,
hvilket hvar som helst tager sig ganska väl ut.
Hvad egde väl Orientens literatur och öfriga väsende att
erbjuda den nyare tiden, som kunde jemloras med den klassiska
ålderns testamente åt efterverlden uti ifrågavarande hänseende?
Asiens hela lif tyckes ju i allmänhet en romersk kejsaretid,
dock förutan någon Tacitus, någon Agricola eller Marcus
Aurelius. Vi rysa öfver den militäriska despotismens gräsligheter för
kontrastens skull med bättre föregångna och förgångna tider. I
Orienten, der en dylik kejsaretid i årtusenden varit permanent,
finner man den alldeles i sin ordning, och det faller ingen in att
beskärma sig deröfver. Man invänder kanske, att åtminstone till
hebreernas förmån ett undantag borde göras från den allmänna
för-kastelsedomen. Men kan det då bestridas, att det knappt gifvits
någon förvridning, någon upp och nedvändning af alla menskliga
förhållanden, som icke sökt och trott sig finna ett auktoritetsstöd
från någon lära eller praxis, genom hebreerne sanktionerad. Har
ej hebreomanin — honni soit qui mal y pense — uppställt det
oöfverträffeli gaste mönster af ett mot andra intolerant, öfver egen
förträfflighet uppblåst små-folk? Medan isoleringsifvern, som
stöter bort all gemenskap med andra folk, drifves ända till den vilda
ytterligheten, att det Sr en genom lag anbefalld medborgerlig och
religiös dygd, som röjer sig i utrotande af sådana, söndersliter
sig det klena samhället genom inbördes hat och splittring, brister
i tu, ser mot hvarandra in i döden iiendtliga sekter rasa i sina
inelfvor o. s. v. Hebreomanerne stena sina profeter och
korsfästa sin Kristus, allt exempel, som vore vådliga att
rekommendera till efterföljd. Det för de ortodoxa hebreomanerne så djupt
förhatliga främmande elementet är det, som upptager
beredvilligt kristendomens läror och bärer dem öfver verlden.
Och lika litet som någon vesterländskt bildad menniska
skulle känna sig lycklig genom att försättas i ett samhällstill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
