Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålles på kättarebålen; dess omsorg om tj en liga skolböcker
uttömmer sina krafter på uppgörandet af index. Men sjelf
antastad af yttre våld, öppnas den stridande församlingens kyrka
oförfäradt till asyl åt dem, som svagare iin hon sjelf med henné
dela föx-följelsens faror. Den katolska hierarkin har i alla tider
varit utmärkt för detta lejotilynne, hvilket lika lätt
sönderrif-ver, som utöfvar ädelmod mot den svagare, den hjelpbeböfvande.
I följd af sin i grunden af yttre makt beroende ställning från
begynnelsen, har den protestantiska hierarkin icke alltid röjt
lejonets böjelse i sistnämnda fall. I det förra deremot, ty värr,
något oftare.
Katolicismen, talande mera medels sinnligt åskådliga
ceremonier än abstrakta dogmer till finska folkets själ, hvari de
djerfvaste, frän hedendomen ärfda fantasier ännu hejdlöst
tumlade om hvarandra, hade i denna slagit djupa rötter. De
rycktes opp af den, genom en statskupp inbrytande protestantismen.
Den på materiel makt och besittning bygda hierarkin fick gifvä
vika för en annan af mera ideel natur, som just derför, att den
ej rätt var af denna verlden, icke heller betydde stort mer än
verldens mäktige behagade tillåta. Hon sökte derför stundom
liksom alla, hvilkas kraft ej står i behörigt förhållande till
deras vilja, genom stora, hetsiga ord ersätta hvad som brast i
handlingens imponerande energi. Kuustö slott, som varit ej
endast tecknet till, utan äfven en ej obetydlig del af verkligheten
i de finska biskoparnes makt, sjönk i ruiner, medan domkyrkan
i Åbo allt fortfarande i yttre måtto visade kontinuiteten af den
kristna kyrkans oförgänglighet.
Det är kändt, att jemte den katolska kyrkan nedbröts
äfven den af henne hägnade skolan. Denna förstöring kan väcka
förundran endast hos dem, hvilka icke besinna, att der mycket
skall byggas nytt, åtskilligt gammalt måste raseras för att deråt
gifva plats. Man plägar i allmänhet med en viss sentimental
beundran påpeka, huruledes vid anställd jemförelse mellan
kulturens ståndpunkt i vårt land, då katolicismen föll, och dess
tillstånd under protestantismens första period, vågskålen tyckes
afgjordt luta till den förres förmån. Jag vill ingalunda hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
