Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poetisk prägel, skall väl vara den siste, som i frånvaron af sann
skaldisk kallelse tror sig varseblifva ett moraliskt folklyte.
Redan i de nyländska namnsdagspoeternes honnetta uppsåt att
genom utöfningen af en konst, som vi alla måste akta högt, söka
bidraga till högtidernas prydno, ligger ju en så vacker
hyllnings-gärd åt det öfver hvardaglighetens bestyr och beräkningar
upphöjda, att man snarare än att fördöma försökens svaghet nästan
kunde önska, att åtminstone lika mycken hyllning måtte inom
samhällets uppliöjdare regioner vederfaras konsterna. Och för
samma aktningsvärda uppsåts skull kan man ju gerna taga på
köpet högtidspoetens för tillfället tillstymmelse af en liten
mensk-lig belåtenhet öfver att hafva förmått tillfredställa sin publiks
billiga fordringar, ja, kanske till och med framkalla dess beundran,
då han, utan att derför begära någon thyra“ — såsom amin
son på galejan’1 uttrycker sig — så sammanparat sin älskvärda
produkt med familjernas ljufvaste minnen, att de förenade
måhända gå till kommande generationer. Den, hvilken, inskränkt
till ett så atomistiskt fragment af verldspubliken som Finlands
bildade klasser, anser det löna mödan att dömma om en‘dylik
ärofull evighet inom denna för sina egna poetiska produkter, är
ju icke stort hvarken förmätnare eller blygsammare än
skärgårds-skalden. Och denne har dock oftast framför sin nämnde
yrkesbröder den lyckan att af hela sin omgifning med odelad välvilja,
tacksamhet och erkännande omfattas.
Jag anser mig likväl skyldig att till mina anmärkningar
angående den finsk-svenska skärgårdspoesin uttryckligen foga ännu
den, att min kännedom deraf inskränker sig uteslutande till
den på sydlinska kusten och dervid närmast liggande öar
florerande. Det är mig likväl ej obekant, att samlingar blifvit
gjorda af folkdikter, som ännu i dag på vår sida af Bottenvikens
stränder hålla sig vid lif. Men då jag endast i yttersta nödfall
kan förmås att fålla något omdöme om det, jag icke tror mig
känna, må de tills vidare lcmnas i sitt värde. Den blifvande
tidningen skall väl nog i sinom tid förskingra äfven det öfver
dessa hafsblomster hvilande mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
