Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Passionen, att gräfva denna kloak af smädelse måste ka
varit oemotståndlig, då den ej kunde stäfjas ens af den
betraktelsen, att framläggandet i tryck af det i Brunnshuset hörda
talet ögonblickligen måste begrafva kloakbyggaren i sitt eget verk.
Men det var sannt: han hade ju på förhand sörjt för sin
säkerhet.
Från min sida gjorde jag det nära nog omöjliga att lemua
honom der oantastad. I nära fyra månaders tid bröt jag ej
min tystnad, lemnande sålunda smädelsen i ostörd besittning
af sin oemotståndlighet. Tar det trots; var det vämjelse för
en så begynt fejd, som förmådde mig att lemna den ärelösa
segern i den namnlöse, osynlige angriparens händer? Kanske
såväl det ena som det andra. Hufvudsakligen afhölls jag
likväl från att inlåta mig i en sådan strid, emedan jag med hela mitt
väsende lefde i en helt annan. Förvisande mig till en enslig
klippa längst borta i Finska viken, sökte jag teckna Dunekers
hjeltestrid einot sitt lands och sitt eget öde. Då man
fördjupade sig i betraktelsen af denua sjelfuppoffrande karakter,
kändes det ännu mera motbjudande att ställa sina tankar till
disposition åt den osynliga krypskytten i Aftonbladet.
Under mitt historiska arbete — stundom interfolieradt
af poetiska utgjutelser *) — inträffade ett fall, föga vanligt på
denna klippa, adit sällan någon länder, förutom måsar ur den
sjö, som svallar vid dess stränder.11 En vän, hvilken hade
varit närvarande, då det stormskockande talet liölls, men icke
upptagit det sämre, än det var menadt, infann sig hos mig på
besök. Till vägkost hade man i närmaste stad gifvit honom
den upplysningen, att jag, utstött från menskliglieten lik en
„bouc cmis$aire“, hade sökt en tillflykt undan skam och nesa
i hafvets öken. Det var dock nästan för argt, tyckte jag
uppfylld af harm och ömkan. Nödvändigheten att omsider uttala
*) Så hade jag den glädjen att fullborda ett redan i
Mont-pellier päbegynt stycke: „Geijer kommer“, hvari jag sökte tolka
min beundran lör denne den störste bland Sveriges literatörer.
(Not af Cygnaeus.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
