Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stridande elementerna kunna lätteligen förlikas 0111 att
tillintetgöra henne. Hvart hon går, går hon allt längre mot grafven.
Men hon kan dock vara den helt nära, utan att någoii aning
uppstår hos henne derom i det ögoublicket, då det åtgörande
slaget drabbar. Och detta gäller blott den ena sidan af vår
varelse: den lekamliga sidan.
Genom vårt hjerta går en kungsväg. Det är så mycket,
som kan bryta sönder detta hjerta: passionernas väg är der,
felslagna förhoppningar och önskningar, som icke hunnit sitt mål.
Allt är der och går igenom samma bröst. Och väl må man
undra, att det dock kan uthärda så mycket, innan det slår sitt
sista slag.
Dertill kommer ännu, att de högst begåfvade bland
dödlige, de lida dock mera än vi, hvardagens efemerer. De lida ej
blott med den större eller inskränktare omgifning, de lefva uti,
utan äfven med sitt fädernesland, de lida kanske med hela
menskligheten.
Allt detta måste samma bröst bära. Det är obegripligt,
huru ett sådant kan uthärda dermed. Den, som genomgått alla
dessa pröfningar och behållit seger, måste väl prisas lycklig
mer än andra. Men lycklig ändock framför allt är den, om
hvilken sanningsenligt kan sägas det samma, som redan yttrades
om honom, hvilken vi nu följt till hans sista hvilorum: hans graf
omgifves af idel vänskap. Ingen finnes, som missunnar honom
någon ärebetygelse, äfven om de varmaste känslor deri gifva
sig ett uttryck; ingen skulle vilja göra ett inkast deremot.
Någon har väl funnits kanske förr, som skulle gjort det,
men han har längesedan gått förut till detta samma hem för
hvila och frid: i dess vida syskonsäng bör väl sämjan hafva
tillräckligt utrymme.
Trång är den hydda, hvari gästen, som vi sist beledsagat
hit, fått sitt härberge: och likväl bär han ett namn, hvilket ej
kommer att förgätas i vårt fädernesland. Mycket kan spolas
bort af glömskans våg, nya storheter uppstå och falla igen, men
den tid, då Gabriel Reins namn ej lefver mer i sitt folks
hjer-tan och i dess minne, är en sorglig i mer än ett hänseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
