Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde lösskäras: på dess gamla historie, hvilken var gemensam
för Finlands hela folk. Ocli i hufvudsaken qvarblef han
trogen på denna riiddningsplanka under hela tiden för sin
verksamhet, ehuru åtskilliga modifikationer under årens lopp äfven
egde rum. Sålunda uppfylde han historiens kraf.
Han var en af de lyckliga, som när stunden är inne,
kunna stiga fram och erbjuda sin tjenst att fylla stundens kraf.
Han gjorde det flärdlöst, stilla, anspråkslöst, såsom han alltid
handlade, men han fylde sitt mått då redan. Och trogen
för-blef han på sin post: i femtio års tid aflägsnade han sig
knappast lekamligen från högskolans territorium; med sina tankar
var han der oafbrutet fästad. Han var „mies, joka paikkansa
pitää", såsom få varit det. Naturligtvis blef han icke efter,
när högskolans penater sökte ur gruset en annan fristad. Han
hade varit den siste i det bibliotek, som bars bort af lågorna,
och han var nära nog den förste, som åter vidtog arbetet på
det nya stället, och han arbetade såsom han mest gjorde det
hela sin tid. Han tog på sig den bördan så tung, att intet
tvång hade kunnat göra den tyngre. Det var hans pligtkänsla,
som dref honom dertill, och äfven då krafterna slutligen begynte
svika, så mätte han ej mera än förr med de svigtande
krafternas måttstock, utan med pligtkänslans kraf, hvad, som
återstod att göra — och måhända derför ligger han nu redan der.
Om han skulle sparat sig sjelf, om han tänkt på hvad lian var
skyldig, ja berättigad sig sjelf, så hade han kanske kunnat
fram-lefva ännu åtskilliga år. Men det är hans ära, att han fallit
i arbetet för fäderneslandet, och derför skall fäderneslandet
icke glömma honom.
En vigtig befattning väntade honom omsider här vid
universitetet. Jag uppehåller mig ej nu med en framställning af
de skiftande öden, han hade att genomgå som högskolans
rektor. Jag inskränker mig blott till en enda antydning, och det
är den, att han var bland oss alla den, som passade bäst för
den kända situationen. Det var en svår tid i många hänseende.
Man började tala om, att universitetet ville uppstiga till en stat
i staten. Det måste med sträng hand tryckas tillbaka. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
