Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var dess tioårige rektor på sin plats. Han såg ej ut precis
såsom den, som ville före omstörtningens talan. Lngn och
frid-älskande gick han sin bana framåt, och de tider skola engång
komma, då man klarare än i detta ögonblick uppfattar livad
Finland hade att tacka just dessa hans fridfärdiga bemödanden
för. Det var en vådlig tid, och äfven han hjelpte till, att dessa
utifrån så hotande blixtar icke slogo ned.
Denna tid, vigtig för universitetet, hade den verkan på
dess dåvarande rektor, att den bröt helt och hållet hans
literära verksammhet — det låg i sakens natur. Den praktiske
mannen är snarare tillfredsstäld. Då han fullgjort sin
skyldighet, har han fullbordat sitt dagsverke, och då tycker han sig
hafva gjort nog. Han känner detta lugn, hvilket de, som sträfva
efter idéella mål, aldrig kunna känna. Aläggande sig allt mer
och mer, kunna de ändock aldrig nå målet. Men när
befattningen var aflyftad från rektorns skuldror, så grep han åter i
med sin gamla ifver och märkte föga, att årens mängd bordt
trycka på hans hjessa, utan finna vi honom arbeta fortfarande
lika rastlöst
Äfven den betydelsen har han ibland andra, så vidt jag
förstår, att lian egde en öfversigt af Finland, sådan ingen före
honom har haft i hela dess vidd, och äfven det blir ett dyrbart
testamente, som framtiden kommer att ärfva efter honom.
Mycket vore ännu att tillägga, men tiden skrider ifrån
oss. Jag erinrar blott om hans sista sträfvan, den sista
verkan, han sökte åstadkomma i det offentliga lifvet. Han talade
med hela sin själs värma för samtidens pligt att vårda de
framgångna tidernas minnesmärken, och man förstod, hvad han
der-med mente.
Här inviga vi i denna stund ett nytt minnesmärke, som
icke får eller kan någonsin ringaktas. Det skall blifva dyrbart
för det finska folket nu och i en aflägsen framtid, och den,
som hedrar denna graf, han hedrar också ett bland vårt
fäderneslands ädlaste minnen.
Finlands natur har förekommit dess menniskor. Ej blott
aftonsolen blickar åter vänligt ner ur skingrade moln; träden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
