Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de attacker, de sceniska artisterne rönt ifrån våra tidningars
sida. Och allra minst kunde man vänta, att mamsell Jenny R.
skulle våga inlåta sig i en så vådlig ringränning som den emot
sin öfvcrsittande vederdeloman. Men, ehuru väl ingen har
mindre lyckan att ega förtroende af hennes tankar och känslor än
författaren, förmoda vi dock, att hon, djupt sårad i de
intressen, h vilka för hennes lifs sträfvanden äro de dyrbaraste, tänkte
och drömde med anledning af den finska kritikens hårdhändta
artigheter ungefår så här:
Monsieur le rédacteur en chef de etc.,
Ni tycker, att det är synnerligen dristigt af underskrifven att
uppträda på den helsingforska teaterns tiljor; och jag har den äran
att vara af precis samma mening som Ni, eliuru orsakerna, af hvilka
denna vår skenbart så öfverensstämmande mening föranledes,
ändock i grunden äro betydligt skiljaktiga. Det erfordras sannerligen
icke så liten dristighet att trampa på dessa tiljor, från hvilka Ni
skulle vilja bannlysa mig. Vestigia terrent, heter det i en komedi,
hvars titel jag nu i hastigheten ej så noga minnes; men det
kommer jag ihåg, att der fanns i kanten med blyertspenna skrifvet :
gå aldrig dit! hvilket förmodligen var en trogen öfversättning af
de grekiska orden. Och vestigia terrent susar det genom ögon,
öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, hvar gång jag måste
taga ett steg öfver de der bräderna, som Ni så missunnar mig — ifall
jag ej råkar vara så förtjnst öfver min roll, att jag glömmer bort
allt, som skrämmer mig och framför allt dock er, min herre! Ni
må likväl ej inbilla Er, att det är Ni, som heter vestigia, ty det är
väl ändå detta, hvilket är det förfärliga i saken och sora förbjuder
en att gå på den finska hufvudstadens scen. När jag säger vestigia,
tänker jag på en historia, som jag hört af en person, till hvars
sannfärdighet jag har mycket mera förtroende än till Er, ehuru
det icke just betyder så särdeles mycket.
Men Ni har ändå deri rätt, att man måste vara bra dristig,
då man har knrage att exponera sig för farorna af den scen,
livil-ken Ni tycker Ur så rar, att ingen af oss är värdig att beträda
densamma. Sä tapper Ni ock låtsar vara, skulle Ni troligen
stolt-sera litet mindre i edra spalter, om man flyttade ert skrifbord till
det stället på den finska hufvustadsteatern, hvilket utgör
skådeplatsen för den rysligt tillärnade händelse, jag redan omnämnde.
On n’est pas fier, quand on a du colique, hörde man en gång —
såsom jag bestämdt fått veta af en, som var sjelf närvarande vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
