Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att min dristighet är stor, då hon trotsar alla de farhågor — utan
att alls taga Er sjelf med i beräkniug — som framkallas &£ de
tunga fjät, man nödgas taga på en vädjobaua, der äfven den allra
oskyldigaste rörelse möjligen blifver anledning till ett faux pas,
hvars följder kunna vara ingenting mindre än ett salto mortale.
Med hvad rättighet behagar Ni således finna, att min
dristighet är så utomordentligt stor äfven i den mening, hvari Ni tager
ordet, då jag nära nog vågar mitt lif för att uppträda i det rnurkna
Panteon, hvilket Finlands liufvudstad ansett sig tillständigt att
helga åt alla den dramatiska konstens genier? Misstager jag mig
ej, så hafva få brutit en hvassare lans än just Ni sjelf emot detta
ruskiga tempel, Ni anser profaneradt genom mina prestationer.
Hvilket anspråk uppå att upplåtas endast åt helig vördnad och
betydande talanger har väl detta teatraliska ruckel, som både af Er
och mången annan så i grund föraktas, att man aldrig hör talas
om förstör-ingen af den eländigaste ria eller lada på tjugu mils
af-stånd utan att upphöja en sorgesuck deröfver, att förstöraren ej
röjt tillräckligt konstsinne vid val af föremål for sin härjning?
Ni invänder sannolikt häremot, att det ej är tör bräderna
kring husets väggar och på dess scen, Ni fordrar en så
vördnads-full skygghet: er respekt egnas de personer, genom hvilka
bräderna deruppe först erhålla sin rätta betydelse af teater: och denna
respekt for de en smula högre uppsatte på teatern berättigar Er
enligt er tanke till orättvisa emot oss, som kräla på de egentliga
tiljornas stoft.
Det är ingalunda vi publicister på scenen, som vilja tvista
med Er, publicister vid skrifbordet, om den vördnad, livilken bör
hembäras såsom ovägerlig tribut åt idén af publiken. Ännu
ome-delbarare än Ni sjelfva bero ju vi af allmänheten. Och vi hafva
ej ens den aflägsnaste anledning till att förutsätta en möjlighet,
som kan ingifva mod och hopp åt mången ibland Eder: möjligheten,
att de sträfvanden, för hvilka Ni sökt verka, skola i en framtid
röna en bättre framgång, än stunden behagat skänka deråt. Ty vi
alla scenens efemerer, såväl stora som små, kunna ej räkna, äfven
i allra bästa fall, på någon framtid.
„Ögonblicket är rår efterverld**,
såsom skalden, något vågadt, men dock så sannt karakteriserar
vår ställning i den flyende tiden. Och derfor skär äfven hvarje
orättvisa djupare i våra lijertan än i deras, hvilkas liqvid med
allmänheten uppgöres ungefär såsom skolpiltarne göra en vidlyftig
uträkning på sin griffeltafla. Det ena talet efter det andra utplånas
derifrån med liartassen, sedan det, öfvergånget till ett annat, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
