- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 6. Literatur-historiska och blandade arbeten. Fjerde delen /
47

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stämt ett ännu heligare möte än i konstens företeelser. När
vandraren stigit något högre upp på de allt ödsligare vordne
Cevennerna, händer det, att hans fot ledes af stigar, öfvervuxna
och svåra att upptäcka, till tvänne gömda, genom öppningen i
ett hvalf sammanhängande grottor, dystra som grafven, ehuru
en mattad stråle söker bana sig väg till deras natt genom
någon springa i hälleberget. De mossbevuxna, skrofliga väggarne
äro dekorerade med hemska prydnader af sällsammaste art.
Det är droppstenar, som hårdnat till närmaste likhet med de
dödes ben. Och när en röst vid ens sida hviskar derom, att
samma grotta varit den sista tillflyktsorten för martyrer, som
under de gräsliga förföljelserna emot Hugenotterna undsluppit
bålet, bödelssvärden och dragonadernas sablar; att lion varit den
sista kyrka, der dessa helige uppstämt sina dofva lofsånger till
den Eviges pris och bönerna till Honom om räddning — som
ej dem beskärdes — tror man sig i stalaktiterna se lemningar
af martyrerna sjelfva. Jag har stått under S:t Peters och den
helige Ambrosii och Nötre Dames tempelhvalf, härliga såsom
himlar, hvilka sänkt sig ned för att på närmare håll emottaga
utgjutelserna af menniskornas andakt; men en känsla på en
gång så upplyftande och ödmjukande som den, hvaraf min själ
genombäfvades i hugenotternas dubbelgrotta ofvan om Vigands
kastanjeskog, erfor jag i Rom, Milano och Paris aldrig.

Och likaså kan det för menniskor, hvilka i sin kärlek till
konsten äro lika starka som hugenottcrne i kärleken till sin gud, vara
temmeligen likgiltigt, huru deras konsttempel äro beskaffade. Men
lika litet som Helsingfors kunde inbilla verlden, att det är
gud-fruktigare, än det verkeligen är, derigenom att det skulle
uppresa ett förfallet bönehus, förflyttadt från Sumiais eller Juuga,
midt på Senatstorget, kan det öfvertyga någon derom, att det i
kärlek till och insigt i teaterväsendet öfverträfiär köpenhamnarene,
ehuru dess teater är ännu sämre än desses.

Beviset, att Finland verkligen hyser aktning för den
sceniska konsten, kan till en början endast derigenom utföras, att
man anvisar henne ett hemvist, för hvars armod hon ej
behöf-ver blygas, och genom hvars olämplighet hon ej hindras i sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/6/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free