Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir bofast.’” Derefter tillägges: ..Huru ett sådant sällskap må
blifva sammansatt, kan icke ännu förutses. Allt för öfverdrifua
få våra anspråk icke blifva, men ingalunda heller allt för små.
— Med en teater i sin helhet af samma grad af förtjenst som
herr Anderssons, få vi icke i framtiden vara belåtna. Utan fara
kunna anspråken ställas ett go’dt stycke högre.”
Ilvem skulle ej glädja sig åt att kunna med godt samvete
instämma i dessa utbrott af ett halft manligt, hal it juvenilt
courage? Hvem ville ej gerna dela detta hopp, som utmanande
säger till framtiden: du måste, måste, måste! Men då detta
måste ej ens anser det löna mödan uppsöka, än mindre eger
att framvisa några yttre eller inre skäl, på hvilkas solida
botten det månde hvila; då det fastmer frimodigt erkänner, att
aicke ännu kan förutses”, huru dess peremtoriska fordringar
skola och kunna realiseras, vidgar sig svalget mellau vilja och
verk så enormt, att man önskade se de stormodiga
förutsättningarna och fordringarne på den närmaste teatraliska framtiden
sammanträda till en lugn konferens med det beståendes
prosaiska ttmåstc”, som dock ej är en makt att förakta.
Sällan eller aldrig har väl en motsatt åsigt framträdt med
så liflig önskan att se sig grundeligen vederlagd, som den här
nu uttalade. Högt ofvanom både den ena och den andra
meningen stiger ju ändock på hvardera sidan beredvilligheten att
befordra sjelfva sakens framgång. Må man derför ej i
framläggandet af de svårigheter, hvilka hota den nya teaterns
framtid i dess innersta lifsfunktioner, se blott uttryck af en
förlamad och förlamande klenmodighet, som ihågkommer endast de
svårigheter, som mött — ej dem, som blifvit öfvervunna. Hvar
och en, som något pröfvat och pröfvats i lifvet stora eller små
strider, har åtminstone skördat den erfarenheten, att det icke
ligger absolut uti svårigheternas natur, att de ej skulle låta
sig besegx-a. Men lika obestridlig är äfven den läran af
erfarenheten, att det ej alltid förslår till deras kufvande, om man
tror det vara nog att rusa fram emot dem utan besinning af
det, hvari de egentligen bestå, samt utan något behof af att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
