Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kara hågkomster, ej rätt att tro på en framtid? Det tyckes
onekligen så.
Men vår teaters hiifder förvara äfven andra minnen, hvilka
med en bårdhändhet, som ej vet af någon prutmån, intyga fulla
motsatsen häraf. Det är ett mäkta bedröfligt kapitel att
vidröra: dess följder äro likväl ännu långt bedröfligare, och de
måste, om möjligt hejdas, innan det heter deroin: för sent.
Tillintetgjord låg på sin mörka bädd af grus hufvudstadens
nya teater, livars åstadkommande kostat nästan lika mycket
ansträngningar och bekymmer som Babels torn. När vi nu
mera tanka på de förstörande krafter, som verkade härjningen,
är det endast elementernas vi ihågkomma. De spår af
förstöring, de förmådde lemna efter sig, äro dock lyckligtvis redan
begrafna under allt godtgörande menniskoverk. Men spåren,
som inbrändes af de vådeldslikt uppflammande hetsigheterna uti
menniskornas sinnen på den tiden, visa sig nu mer än någonsin
förr i all sin vådlighet.
I alla tider skall det tillräknas denna stads innevånare
såsom högsta berömmelse, att man här genast efter den knappt
ännu fullbordade teaterns förstöring vågade ej blott tänka på,
utan äfven göra försök med att uppföra en sådan ånyo. De
frikostiga bidragen från de första uppbyggarenas sida voro
såväl i ekonomiskt som i alla öfriga hänseenden räddningslöst
förlorade. Det både närmaste och högsta syftet inskränkte sig
till bemödandet att, så vidt görligt var, honorera alla ingångna
förbindelser. Öfver egna lidna förluster klagade ingen enda.
Äfven detta karakteristiska drag får ej glömmas, då framtiden
skrifver den finska hufvudstadens historia.
Icke heller misstyckte man synnerligen, att de, hvilka
genom nya tillskott hjelpte till att åter få teaterbyggnaden i gång,
önskade på sig sjelfva tillämpa i tider, då den yttersta domen hade gått
öfver allt samman, det mystiska ordet: ttde yttersta skola vara
de främsta.0 Sålunda godkändes de prioriterade alctiema.i
anspråk ända derhän, att man i deras händer öfverlemuade ej
blott möjligheten, utan äfven rättigheten att, i fall de så
behagade, tillintetgöra det verk, om hvars upphjelpande alla tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
