Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värde, i sin politiska öfvertygelse så trofaste Ducis sökt med
skygg hand göra den druckne brittiske vildens enorma genialitet
mera lättsmält för den nyktra massan af Frankrikes publikum.
Ducis’ Hamlet hade lifslefvande knappt så mycket Iif i sig som
vålnaden i originalstycket. Men hos en hop ynglingar, kallade
att föra sitt folks framtidstalan i literatur och konst, hade dock
vaknat håg och lust att pröfva, huruvida ursprungskällan sjelf
ej innehöll mera spiritus än Ducis’ vattenledningar derur. Ock
detta proberande gjorde på dem en ännu mera berusande
verkan, än fallet hade varit med Voltaire, då han från Bastiljen
kände sig förflyttad i Albions fria luft. Under sådana förhållanden
kunde den engelska teatertruppen räkna på bundsförvandter
midt ibland motståndarens täta leder.
Den literära antagonismen, så fruktansvärd den ock
syntes, var likväl jemförelsevis en obetydlighet mot den politiska.
Der fanns antagonismen mellan eld och vatten, stegrad till sin
högsta förbittring. Utbrotten af århundradens, ja årtusendens
krigsflammor hade qvarlemnat en lava, kvaröfver det ej var lätt
för försoningen att taga ett steg framåt. Den sista
mennisko-ålderns jättefejder hade hopat nya lager deraf öfver de förra,
som ej ännu hunnit svalna. Hjelten, som omotståndligt hade
fört hän det franska folket till oerhörda segervinningar och lika
oerhördt fall, pinades till döds af „det perfida Albion.fl
Napo-leons martyrlidande på S:t Helena var ett sådant äfven för
Frankrikes sjelfkänsla. Segerrikt ännu hade Frankrike möjligen
kunnat vara ädelmodigt äfven mot sin arffiende. Men att begära
ädelmod af den djupt sårade nationalkänslan hos ett stolt folk,
det var mer än rimligtvis af den väntas kunde. A la porte
således med den druckne brittiske vilden Shakespeare och hela
hans anhang, skulle sjelfve herr Z. T. högljudt ropat, ifall
han redan den tiden haft ett ord med i laget.
Men ett folk, så vant att fäkta väl som det franska kunde
ej uppställa dylika fordringar på feg eftergift från sina
motståndares sida, vare sig landsmäns eller främlingars; ej vänta,
att desse skulle utan föregången strid underkasta sig
majoritetens tycke och smak, äfven om en sådan fordran verkeligen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
