Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifter hade han redan under ett decennium (allt från 1814)
låtit ntgå till allmänhetens och dymedels skördat endast armod
på förtroende till sig sjelf — samt möjligen äfven till andra,
alstradt af bristen på deltagande och erkännande, På tio år,
sedan han såsom författare uppträdt, hade han ej hunnit längre,
än att han icke vågade uppställa å publicitetens äfventyrliga
expositions salong ¿Amorina11, denna fantastiska bataljmålning,
hvarl striderna, utkämpade i skaldens egen själ, afspeglade sig.
Några ^grinare15 tingo likväl tag på vissa fragmenter deraf, och
hånet drack eldig lust ur det uppsnappade. Äfven
välmeningen skakade, icke utau skäl, betänkligt sitt visa hufvud. —
Sådana förhållanden voro föga egnade att stärka det ¡¿öfvermod
och denna känsla af egen storhet, denna sjelfförtroendets
ostörbara känsla-’1, hvilka författaren i ^Morgonbladet11 förmenar
utgöra det karakteristiska uti Almqvists författarskap. Så vidt vi
hafva oss bekant, har Almqvist ej en enda gång förnämt
afvi-sat kritikens alla anmärkningar med det bekanta: aty så roar
mig att måla", ehuru sådant tages för afgjordt. Tvärtom veta
vi ej annat, än att Almqvist lagt den aklingande frasen11 i en
af ånger och ruelse djupt förkrossad och nedböjd, mans mun
och, hvad helst än deri må ligga, „öfvermod och känsla af egen
storhet11 framskimra åtminstone ej ur densamma. Också låg
länge uti Almqvists polemik ett lynne af ödmjukhet, af
undfallande, som sannolikt mer än någonting annat ingaf de ädlare
bland hans toppridare det öfvermod, hvaråt de sökte frisk luft
uti fejder emot honom. Äfven han liksom författaren i
ttMor-gonbladet11 talade om sin ¡¿litenhet11 etc. och bemälde författare
vet väl bäst af egen erfarenhet, på huru allvarlig betydelse
sådana uttryck kunna göra anspråk. Ännu sedan han diktat sin
ttSignora Luna", hvars sällsporda fulländning såsom poetisk
komposition svårligen lär kunna bestridas, klagade Almqvist bitterligen
öfver det brutna, osammanhäugande uti sitt väsende. Och man
trodde honom åtminstone härutinnan beredvilligt på orden. I
allmänhet röjde Almqvist i sitt författareskap ett skyggande
tillbaka för gjorda anmärkningar, ett sträfvande att undvika uti
nya produkter de fel, man lagt honom till last, ett behof att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
