Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom deras med omätlig domkraft verkande impulser. Den förra
tiderymden benämnes då efter Napoleon, den verklige, krigets
Napoleon; den senare uppkallas efter pastiche-Napoleon, fredens
Napoleon, med ett ord efter Louis Philippe.
Ingendera hade egentligen uppfunnit, om vi så få uttrycka
oss, sin tid. Båda hade endast funnit sin med fullfärdiga
dispositioner. De bemästrade sig dessa; organiserade dem,
röd-jade kungsvägar, öppnade kungsådror åt dem. Så diametralt
motsatta hvarandra deras lynnen voro, visade dock deras
ställning mycket likartadt. Ingenderas vagga hade stått vid timmens
fot: den enes försjönk dock inför opinionerna, inom hvilka de
föddes, i vida lägre regioner än don andres. Men båda hade
dock det gemensamt med hvarandra, att ingendera var boren
till ett årtusendes konungsliga traditioner, såsom Frankrikes
predistinerade konungar blefvo det. Ur svallvågorna, upprörda
genom skakningen af tider, hvilka tycktes liksom lösryckta ifrån
den vanliga ordningens sammanhang, hade båda dykat opp till
verldens, såsom det ofta blifvit påstådt, härligaste tliron: den
ene hade gjort det med mycken kraft och en viss klokhet; den
andre deremot med mycken klokhet och en viss kraft. De voro
kallade blott till en intermezzoregering; men begge fattade dock
i regementstyglarne, liksom hade de aldrig varit bestämda till
någonting annat än att framstå hulvudet högre än allt folk och
till att evinnerligen stå sålunda. Men då de hvardera kände sig
befriade från sekulartraditionernas inskränkande band, upptogo
de till fortsättning dem, som bäst öfverensstämde med deras
egna antecedentia och närmast liggande sympatier. Och den
märkvärdiga företeelsen röjde sig härvid, att den födde plebejen
i åtskilligt följde vida mer konungsliga analogier än han, i hvars
ådror man måste antaga, att de orleanska prinsarnes blod flöt
— ty vi hysa för mycken respekt för Philippe Egalités fru
mors konjugala dygd för att sätta tro till den blasfemi, denne
tillät sig mot henne i afsigt att sålnnda bibehålla sig i gunst
hos sina gynnare, respektive medborgare-sanseulotter.
Sålunda dräpte Napoleon, revolutionens och segerns son,
sin moder, revolutionen, emedan han på en gång ville åtkomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
