Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För ett halft sekel sedan uttalade sig kärleken till hemmets
byggder med stolt glädje uti ett bland de stycken, med hvilka
vår literaturs vördnadsvärde patriark, vänligt erinrande sig vara
österbottning, icke vägrat att pryda detta häfte. Mycket,
oän-deligt mycket har, sedan det skrefs, vexlat, vissnat, fallit. Men
den känslan, hvarur ^Sången bland landsmän15 flödat, har vuxit
högre och friskare än någonsin. — Hnrudant är förhållandet
dermed, när ett halft sekel å nvo hunnit gå till bvila? Ho vetl
Men hvad vi säkert hoppas, är det, att ^Joukahainen15 ej skall
motarbeta denna känsla, ifall han skulle vara vid lif och ung
ännu då.
Ett möjligt missförstånd önskade vi med några ord
förebygga. Då utgifvarene inskränka sig till ett visst akademiskt
samfund, kunde man kanske deri vilja upptäcka någon
ofördragsam isoleringslust, något begär att afsöndra sig från det hela.
Sådant ligger likväl ingalunda uti vår afsigt. Man förlåter ju
vanligen, att en enda individ — hvilken likvisst erbjuder
anblicken af den högsta möjliga grad utaf inskränkning uti
ifrågavarande hänseende — utgifver de största arbeten. Hvarför skulle
man då icke tillåta, att några förena sig om en helt liten skrift,
hvarmed de tro sig kunna gå i land, — ehuru hvarken så väl
eller så illa som Camoens, då han skeppsbruten kastades jemte
sina Os Lusiadas mot kusten. Skulle dessutom utgifvarenes antal
allt för mycket utvidgas, är det fara värdt, att planen komme
att inskränka sig endast till vackra afsigter.
Lika mycket som all annan isolering skola vi söka
undvika inskränkningen af ^oukahainens15 ämnen endast till någon
viss, mer eller mindre trång krets. Väl älska vi varmt och
företrädesvis afosterländska ämnen15. Men seende, huru uteslutande
och torftigt man stundom håller sig fast blott vid dessa, nödgas
man — ehuru under innerligt erkännande af den vackra
orsaken härtill — någon gång befara, att Finland under stigande
bildning är på vägen att luta sig till samma ensidiga egoism,
som mångenstädes betingas af qvardröjande råhet: ensidigheten
nämligen af en inbillning, som tror. att verlden slutar vid diket,
hägnande ens egna kål- och potatesländer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
