Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son, hvars anspråk uppburits af en enskild man med alldeles
konträra egenskaper, och vid hvilken den kraftberöfvade
fursten helt naturligt hade tryggat sig. Lika naturligt var det
äf-ven, att all den galla, som kunde bestås af den ilsknaste
smä-delust, hvilken från bäfvan och ängslan plötsligt tumlat i
segerrus. skulle sprutas emot den fallne titanen! Claes Fleming
var således utan allt tvifvel bättre än hans rykte, åtminstone
sådant detta ex officio af det segrande, blodångande hatet
gjordes. Detta bevisas bland annat äfven deraf, att han för ingen
del var hård emot den arglistiga smädelsens udd, medan han
lefde. Det är högst märkvärdigt, att, så kraftfull än hjelten var,
en sådan äro-, tro-, och gudsförgäten skurks — orden äro Claes
Flemings egna — som Hans Hanssons af Monikkala ondskefulla
tillmälan trängde djupt i den starkes själsmärg; hvilket tycktes
ådagalägga, att denna var lika litet förhärdad i som mot det
onda. Att Fleming på sitt sätt hade ett godt samvete och ett
slags känsla af sin oskuld, framlyser, tyckes oss, äfven deraf,
att hans sinne är oförskräckt, fritt från lumpen, hvardaglig
ty-ran-misstänksamhet ända in i döden. Den, som dock hade
gjort sådana saker som han, färdades omkring landet ännu i
sina sista stunder, oaktadt sin allsmäktighet, trygg och utan
den ståt, hvari den samvetsaggade, vanliga despotiska
missdådaren söker dölja trasorna af sitt slitna inre, och då ofärden
smög sig öfver sitt offer, nådde den honom, der han stod, lika
obevakad som den siste knekt bland de tusen, hvilka lydde
hans minsta vinkar.
En hvardaglig tyran-karaktär var således Claes Fleming
svårligen. Hans varningar, ja nästan böner, innan han
drabbade de vilseledde, lemna äfven visshet härom. Och om han
ock var obarmherlig, der han omsider tvangs bryta in såsom
straffets mordengel, tror jag ej, att hämndens vilda, osläckeliga
djuriska törst plågade honom, åtminstone icke lika
vederstygge-ligt, som den tärde hans dödsfiende Carl, ännu sedan han hunnit
sofva segerruset ifrån sig, och de öfvervunne hade fallit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
