Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nekas. Mindre bifall deremot röner hos honom det
resultat, hvartill vi indirekte önskade komma, då vi sammansmälte
den förfärliga sagan med vår dikt. Vi trodde nämligen, att
Claes Flemings lynne kunde visa sig något skäradt och
lutt-radt, sedan det sluppit den badstugan, i hvars betta och qvalm
äfven ett, åtminstone halfthviskande samvetsqval kunde anses
kasta någon påspädning. Eller allvarsammare taladt: vi
menade, att vi egde större rätt att låta Fleming framträda i den
menskligare och blidare dager, som konsten oafvisligen
erfordrade, i fall ej dess afsigt var att låta honom ryta och handla
såsom en menniskofrätande Bramarbas, uppstoppad sig sjelfvom
till skräck och androm till varnagel. Men att anvisa åt vårt
fäderneslands märkvärdigaste karakter en sådan bestämmelse var
omöjligt för den, som med varmt klappande hjerta försökte att
gjuta hans kolossala hjeltebild och som innerligt gladde sig,
då han trodde sig sanningsenligt kunna låta någon ny ljusskymt
till belysning uppstiga ur dikten. Andra finnas nog, som icke
låta slika gammaldagsskrupler afhålla sig från att måla
tidsbilder efter sitt lynne.
Ett enda ord måste vi tillägga ännu angående Flemings
ställning till fredsfrågan med Ryssland. Vi torde knappt
be-höfva försäkra, att de meningar derom, som af hertig Carl och
hans anhängare så nitiskt utströddes och så ifrigt troddes, icke
heller för oss varit fullkomligt obekanta. Men vi fråga
recensenten på hans poetiska, ja nästan hans fosterländska samvete,
om vi gjort orätt uti att åtminstone i en dikt idealisera motivet
till dessa sterila, om prosaiska beräkningar vitnande, ändlösa
ne-gociationskrångel genom att förflytta dem uppå en ädlare grund ?
Skulle recensenten verkligen på fullt allvar vilja utstryka den
lilla scenen mellan Fleming och den unge finske soldatgossen
för att i dess ställe versifiera ett extrakt af Arvid Tavasts och
de andras dithörande officiella relationer? Nej, sannerligen
hau det skulle vilja, och han vore den förste, som med allo makt
skulle sätta sig deremot, ifall någon annan ville komma fram
med en dylik officielt-prosaisk emendation. Misstaga vi oss ej
helt och hållet, så är förhållandet precis detsamma med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
